Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klockaren, som följde honom nyss, ha kastat
sina stenar efter honom och gått; och hela den
själlösa hopen, som nyss pladdrade hans tankar
efter, har skyndat sig att följa exemplet. Deras
indignerade:
»Vårt eget fall han kräfver fräckt
till fromma för en ofödd slägt»
skall alltid
bli mänsklighetens sista svar på en uppmaning att
offra allt för sin tro. — Det näst sista, ty det sista
är stenen.
Där sitter nu svärmaren, blodig och sargad,
lyssnande till den osynliga koren, som susar i stor-
men — och som är hans egen själfkritik — stir-
rande mot den frestande drömsynen — som är
hans egen fantasis förespeglingar —: de ljusa dra-
gen af den kvinna, han älskar. Se, hon vinkar;
lifvet breder sig ut solbeglänst bakom henne; han
störtar fram; det fins blott ett hinder, ett enda
litet hinder: han måste svika sin tro. Svika sin
tro! Det är ju en bagatäll för de fläste människor,
det går så lätt som att taga på sig en statsråds-
uniform i Norge. Men han vägrar — fantasten!
Han reser sig och vandrar vidare uppåt, följd af
en enda trogen själ — ett sinuesförvirradt tattare-
barn, som i den slagne och sårade helsar Messias,
världens återlösare, och som i sitt vansinne skall
komma skredet att störta öfver dem begge.
Farväl då, Brand. Din tid är ute. Du hade
för litet blod i dina ådror, för litet fast mark un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
