Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, det var boken, som låg der på etageren.
Dess författare var inte heller något kärlekens barn;
och derför fans det ingen sol i det, han skref.
Det var Josefs sista bok, en exotisk blomma
med bleka, sjukliga färger, som kritiken med en
rörande enstämmighet lyst i bann. Främst af alla
hade det stora liberala bladet kastat sig öfver den
och öfverhöljt den med de råaste smädelser, i nervös
oro, att allmänheten eljes möjligen skulle kunna
misstänka det stora liberala bladet för att ha något
gemensamt med författaren. Josefs namn hade
ingen kurs numera. För några år sedan var det
annorlunda; då stod Josefs namn med fetstil i det
stora liberala bladets prenumerationsanmälau.
Det var på den tiden, då den nyare literaturen
bröt fram under flygande fanor och klingande horn-
signaler — då man ett ögonblick trodde, att den
skulle segra. Nu fladdrade inga fanor, klingade
inga signaler mer. En liten missmodig procession
bar sitt döda barn till grafven; och samma mun,
som kysste de unge förr, hvisslade nu, och samma
hand, som då sträcktes öppen emot dem till väl-
komst, mötte dem nu knuten med det första slaget.
Hvems var felet? Hvar låg skulden till, att det
gått som det gått? Han visste det icke.
Han visste blott, att den literatur, som lian älskat,
numera lemnade honom kall. Det fans ingen frisk-
het, realismens grofbrödsstämning hade öfvergått
till manér, det glimtade aldrig till i tjockan, det
var ett ändöst grått i grått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
