Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pör en syssla eller en hoftitel skulle lian aldrig
kunna göra det — det skulle ka varit både lön-
löst ock föraktligt — men för en uppburen skåde-
spelerska kunde kan böja sin nacke hur djupt som
helst. Han gick förbi kungen utan att blotta sitt
hufvud, men han slog hatten ända ner mot marken
för en af partiets mäktige styrpinnar.
Max kände den lille bleke skalden, som dekla-
merade ; han var i grund och botten så beskedlig,
men han visste, att det tog sig ut i dessa kretsar
att tala stora ord. Han umgicks i familjer, der
aldrig ett stort ord kom honom öfver läpparne;
der’ alla hans vändningar voro spirituellt slipade.
Men för demokraterna eldade han upp sig; berusande
sig af de stormfulla tonfallen i sin egen stämma,
talade han om arbetarens nöd och menniskans heli-
gaste rättigheter. — — —
Dock — det var icke blott de andre Max kritice-
rade. Ofta kom han på sig sjelf med en känsla af
obehag, när han vidrörde en grofbarkad och smutsig
arbetarenäfve, hur vänligt den än tryckte hans;
och att insupa den unkna, med utdunstningar mät-
tade, lukten från deras kläder, gjorde honom ibland
fysiskt illamående.
Då föddes den tanken inom honom, midt under
arbetarförgudningens kulmination: Om du skulle
stiga ner till dem? — Och han kände på sig, att
han med sina kulturförfinade lefnadsvanor icke skulle
kunna det. Instinkten sade honom, att ett franskt
päron icke kunde bli en potatis; men det var ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
