Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kom mycket främmande till Ckristinelund
på aftonen af Ellens födelsedag; ock till trots för
värmen kade ungdomen arrangerat dans i stora salen.
Max stod i dörren ock såg på. Det var första
valsen efter supén ock Ellen kade mankerat honom
för löjtnant Block.
Ljuset flämtade oroligt ifrån kronorna, fönster na
voro öppna till trädgården ock genom dem tittade
skymningen in; derutanfÖr syntes träden och bu-
skarne orörliga som pappkulisser, i mörk silhouett
mot himmelen.
Par efter par svängde förbi: herr Smitt med en
liten rulta från Tjlirestad, doktorn med fru Stjerne
på Rydsgård, löjtnanten ock Ellen. Hon lutade
sitt lmfvud mot kans axel ock dansade med slutna
ögon. Så sött!
Max försökte sig med att vara öfverlägsen; men
det brände inom honom af karm ock skam öfver
åsidosättelsen. Han mätte löjtnanten med blicken:
ståtlig herre! mycken stoppning — idiot för resten!
Max kände sig som bildningsaristokrat gentemot
dender herrn. Han skulle nog visa en gång, hvad
han var värd, fast han nu fick stå tillbaka. Hon
skulle få ångra det!
Hau följde henne med hotande ögon; men ju
mer han såg på henne, dessmer försvann det hårda
uttrycket ur hans blick och lemnade rum för något
annat, något som han icke sjelf visste af. Hau
tyckte sig aldrig förr än i dag ha sett, hur vacker
kon var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
