Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter talade den första stämman, denna gång med
tvif-lets skärande tonfall:
»Jag har gjort hvad ingen i mina kläder skulle ha gjort:
jag kunde ha ingripit, det hade funnits ett sätt att rädda Sven
från denna skam, men jag gjorde intet, utan lämnade allt
åt dig >— var det därför slaget kom? Var jag en svärmisk
dåre, som trodde, att Gud skulle blanda sig i sådana
småsaker, och skördar jag nu den bittra lönen för min
dårskap?»
Men ur djupet af sin själ hörde han Gudsstämman tala:
»Just därför, att du lämnade allt åt Gud, skall Han gifva
ditt öde dess skönaste fullbordan. Just därför att du trots
all dårskap, alla misstag, är sann i ditt innersta, är sann i
din önskan att vandra inför Herren, har Han gifvit dig
detta sista slag, ty du har bedt om din själs renande, och
sådana böner hör Gud, hur vi än spjärna emot bönhörelsen.
Låt smärtan stinga, låt såret svida och bränna, det bränner
endast bort, hvad som skall bort...»
Sven hade själf i bref underrättat föräldrarna om sin
och sin kamrats förvisning. För att vara skrifvet af honom
hade brefvet en sorgsen ton, det märktes att också han i det
längsta trott att han skulle gå fri. Han framkastade till och
med i slutet af brefvet små dystra antydningar om, att
han kanske icke finge komma hem mer, då han så gäckat sina
föräldrars hopp, o. s. v.
Det var Ester som å sina oc^h Bengts vägnar
telegraferade svaret: »Hvad du än känner, hur djup än din sorg
är, kom genast till dina föräldrar, som förstå dig och dela
din smärta och vilja trösta dig i allt. Res med det tidiga
tåget i morgon, du har då två timmar att vänta i Hembo, där
jag, din mor, möter dig. Välkommen till dina älskande
föräldrar.»
Ty Ester kände, att hon måste se och tala med Sven,
innan han mötte sin far; i det tillstånd af modlöshet och inre
kamp, hvari Bengt för närvarande befann sig, finge han ej
vara den, som sade första ordet till den hemvändande.
Hon .sade dock ingenting åt Bengt om detta möte,
utan meddelade honom blott Svens telegram, som han
adresserat till henne, att han skulle komma hem följande dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
