- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
183

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vågor, som lysa i blod — där glänsa skyarna brandröda
... Det är en öfverväldigande kraft och skönhet ■—
fastän ibland tunga moln gå öfver hafvet och svepa mörker
däröfver...»

»Men jag vill hellre sitta vid den lilla söta skogssjön,»
invände Sven och tryckte sig smeksamt intill modern, »för
där sj’unga fåglarna, och där växa sådana små söta blommor
på tflifvorna, och där är så ljufligt...»

»Men när de mörka skyarna’ skingras, och vågorna gå
till ro, och hafvet ligger där i sitt lngna majestät, och
solen sakta sänker sig bakom klipporna, och den stora
stjärnan går upp i ’solnedgångens land’, då, min älskling,
då talar allt där ett språk, so’m ditt hjärta förstår, om
Guds kärlek — då vill du gärna sitta på hafsstranden»
inte sant?»

Lille Sven stod en stund tyst och såg med en
allvarlig blick in i moderns »sagoögon» såsom han brukade
kalla Esters ögon,, då hon berättade för hono,m. Så gled
hans blick ut i någon drömfylld syn, och han hviskade
högtidligt:

»Det har du rätt i, mamma. Det är så vackert, när
solen går ned i det vida, vida hafvet!»

XVI.

Då Sven lämnade de första lefnadsåren, öfvergaf han
sin kärlek för små flickor, han blef blyg för dem, de
glada lekarna med hans små kvinnliga kamrater miste
sitt intresse, och om olyckan ville, att han någon gång
blef lämnad ensam med flickor, rodnade han och visste icke
hvad han skulle säga dem. Bengts stränga förbud mot
dansnöjen och barnbjudningar, som med åren skärptes,
tog han därför på det hela mycket lugnt

För öfrigt var Sven ända från sin tidigaste
barndom ytterst kritisk på sina umgängesvänner, och mer och
mer blef han det, allt som han växte upp. Han trifdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free