Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade, eller en annan suckade mellan meningarna o. s. v.,
allt under det de talande stämmorna ljödo för honom som
ett stilla sorlande från en annan strand. Värre blef det,
när den förrädiska sömnen kom krypande öfver honom, ty
då gaf han genast tappt. Hans lilla spänstiga, ifriga kropp
föll ihop, händerna lågo i knäet som dufna blommor,
huf-vudet nickade och vickade än hit, än dit, ännu bibehöll han
en viss obesvärad min, då han spratt upp ur sina nickningar
och försökte låtsa, som om han vore alldeles vaken. Men
med en förfärande hastighet drogs han i drömmarnas värld,
stora skyar af sömn svepte omkring honom och ögonlocken
föllo igen; så lyfte han dem hastigt och lät den slöa,
slocknande blicken med en sista ansträngning, släpa öfver
rummet; så föllo ögonlocken åter igen, ett par gånger glimmade
hvitögat till under hans vanmäktiga försök att se upp,
och slutligen lågo de svarta ögonfransarna i ljuflig stillhet
mot hans röda kinder, och hans hufvud tog en hjälplös
öfver-halning åt ena sidan.
Då steg Ester upp, väckte den lille gossen och förde
honom hastigt ut ur rummet. Hon kände, hur Bengts ögon
följde dem med ett misslynt eller nedslaget uttryck, och
dagen därpå fick Sven vanligen en kärleksfull straffpredikan,
som slutade med de orden:
»Vill Sven försöka att nästa gång vara mera uppmärksam,
när du hör Guds ord?»
»Ja-ha,» svarade Sven utan att just göra sig så noga
reda för hvad han lofvade, ty uppmärksam, det ville han
gärna vara, och i skolan hade han icke fått någon
anmärkning för ouppmärksamhet...
Men då Sven var ensam med sin mamma, då hon lärde
honom små böner och taladei med honom om Gud, då kom
där lif och andakt i hans ansikte. Ty h o n förstod hvilka
stigar man måste välja för att komma fram till hans hjärta.
Hon berättade för honom om Jesus, hur Han gick
omkring på jorden och gjorde godt och hjälpte alla, och
hur Han kallade till sig de, små barnen och välsignade dem
och sade till lärjungarna: »Förmenen dem icke, ty sådana
hörer Guds rike till.» Då vidgades den lille gossens ögon,
då såg han i sin fantasis strålande värld Frälsarens milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
