Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till »tanter», där det ej fanns några små representanter för
det kvinnliga könet, brukade han hviska med en viss
undrande och förnärmad min: »Finns det inte några små flickor
här, mamma?» Hans bästa vän under de första
barndomsåren var Greta, borgmästarens yngsta flicka. Hon var två
år äldre än Sven, och den lille gossen såg med stor
beundran och längtan upp till de många företräden Greta
hade i sin framskridna ålder och stora visdom. »Ser du,»
brukade Greta säga, då Sven var på besök hos henne och
hon visade honom alla sina skatter, »dom här har jag fått
till julklapp — och dom här och dom här... Och ser
du, på sådana här skridskor kan inga små barn åka, ser du.
När du blir stor, då får du åka på dom, för det är farligt,
ser du, att åka på dom... det kan inte ann^t än stora
barn göra...»
Och lille Sven lyssnade mycket uppbyggd till de
underbara historier från de stora barnens lyckoland, hvarmed
Greta i hviskande, hemlighetsfull ton undfägnade honom,
och hans känsla för egeln ringhet växte i jämnbredd med
hans beundran för Gretas många stordåd på sportens,
lekarnas och studiernas områden.
Men då Sven var ensam i barnkammaren, då tog han
sin skada igen, då jäste det manliga öfvermodet upp, och
han kände sig pändligt öfverlägsen Karin och Gertrud,
brukspatron He.nnings små flickor, som voro flere år yngre
än han och ännu ej kunde tala rent eller springa.
»Sex mamma!» utropade han, då han tumlade omkring
i barnkammaren och trodde sig fånga bollen, som ständigt
hoppade ifrån honom, »så här kan bara en stor gosse göra,
mamma! Så här kan nog inte Karin och Gertrud göra,
mamma!»
»Nej, det kmnna de nog inte,» svarade Ester leende,
»isynnerhet inte Gertrud, s|om ännu bärs af sin sköterska...»
Men den lille känslige, foglige gossen kunde, ända
sedan sina tidigaste år, gripas af en oöfvfervinnelig
motvilja för vissa människor och förhållanden. Det fanns i
det Falkensternska umgänget en »farbror», som ibland
brukade komma och hälsa på om söndagarna efter gudstjänsten,
och så snart Sven fick se en skymt af denne farbror, smet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
