Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände igen sin egen barndoms små listiga försök att komma
ifrån obehagliga lägen.
»Det behöfver du inte göra,» svarade hon strängt,
»det skall Mari göra, inte du. Du är tvärtom förbjuden att
röra de små dockorna. Sätt nu ordentligt tillbaka dem,
och kom hit till mamma.»
Lugnt och afmätt, alldeles som om ingenting händt, satte
Sven tillbaka figurerna och kom sedan fram till mamma
med den trygga minen af en oskyldigt anklagad
brottsling.
»Vet inte Sven, att du är förbjuden att röra vid
dockorna?»
»Men det kan Sven aldrig komma ihåg, mamma, för dom
ä’ så vackra!» svarade han och såg så triumferande ut,
som om han anfört det mest bindande bevis.
»Förstår inte Sven, att det är detsamma som att vara
olydig, att aldrig minnas, hvad mamma säger,»
fortsatte Ester förhöret.
»Jo-o,» svarade Sven litet spakare.
»Förstår du då, att du varit olydig?»
»Ja-a,» denna gång var tonen hviskande, och tårarna
bebådades af en darrning i underläppen och en dimma öfver
de klara ögonen.
»Vet Sven hvad mamma måste göra, då du varit så
där olydig?» fortfor Ester, under det att också hennes läpp
började darra.
»Smälla Sven,» svarade den lille gossen, i det han lade
hufvudet på sned och såg på modern med en blick så ljuf
och undergifven, att Ester tyckte, att hennes hjärta ville
sprängas af sinnesrörelse. Hade hon följt sina skälfvande
modersinstinkter, skulle hon blott ha slutit den lille
brottslingen i sina armar och öfverhöljdt honom med kyssar, så
tjusande tyckte hon att han var, där han stod med sin
lilla darrande läpp och sin oskyldiga blick, som ihärdigt och
bedjande såg in i hemies. Men hon tillbakaträngde modigt
dessa känslor och sade allvarligt, under det att den ena
tåren efter den andra rann utför hennes blossande kinder:
»Ja, ser du, min lilla gosse, mamma måste straffa
dig:, för att du har varit olydig, liksom Gud måste straffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
