- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
99

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snart af andra känslor. Han tyckte att hela denna scen var
någonting uppskrufvadt känslosamt, som retade honom. Med
ett stelt, litet nedlåtande leende mottog han Esters hand och
svarade kort:

»Ja, jag förlåter dig. Och nu låt oss försöka glömma,
hvad som varit, ingen vill det hellre än jag, sådana här
uppgörelser äro inte i min smak. Lifvet går ändå sin
obarmhärtiga gång, och vi få finna oss i, att det är en
mängd illusioner, som krossas däraf.»

Ester tryckte svagt hans hand tillbaka, böjde på
hufvu-det och lämnade med långsamma steg rummet. Hon var
lycklig öfver, att hon kunnat öf ver vinna sig själi och
erkänna det fel hon ansåg sig ha haft mot Bengt. Men
af den känsla af missräkning, som genomilade henne,
förstod hon, att hon hoppats att hennes bön om förlåtelse
skulle framkalla en dylik från Bengt. Med ett litet bittert
leende tänkte hon på, att Bengt aldrig kunde förneka sig
själf: nu som alltid hade han gått segrande ur striden,
nu som alltid hade han förstått att ordna deras inbördes
förhållande så, att rätten stannade på hans sida och att hon
varit den felande, som måst bedja om en förlåtelse, den han
storslaget beviljat henne.

X.

Det var en kall, grå novemberdag ungefär ett år efter
den stora förändringen i Esters lif. Ute gick hafvet i
isflakiga vågor, vattnet var ännu ej hårdfruset, men
skeppsfarten hade upphört, och vinter var i antågande. Ester
hade varit sjuk någon tid, nu var hon bättre, men hon måste
ännu hålla sig inne, hon kände sig trött, tog stärkande
medicin och låg på sin schäslong i sängkammaren och hvilade.
Hon läste mycket under denna tid’, såsom hon alltid gjorde,
så snart hon hade tillfälle; men i dag föll allt emellanåt
boken ur hennes hand, tankarna började syssla med andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free