Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ister kom in i sitt rum, kände hon först en stor
lust att rasta sig ned på soffan och gråta åt Iifvets små
olyckor, men hon öfvervann denna känsla, hon var viss på
att hon gjort sin plikt, hur svårt det än varit, och den
vissheten hjilpte henne att skaka af det obehagliga intryck
hon fått af mamsell Charlotte.
På eftermiddagen, sedan kaffet serverats, sade Ester
litet osäkert och brådskande:
»Bengt, jag har någonting att berätta dig... något som
händt.. .>
»Så-i! Hvad då, du ser så upprörd och högtidlig ut...»
»Jo — jag har sagt upp gamla Charlotte till
flyttning ...»
Bengt blef så förvånad, att han ej kunde svara, endast
stirra på Ester med en min, som om hon talat i sömnen
eller som om hennes tankegång blifvit rubbad.
»Det menar du inte,» sade han slutligen kallt.
»Jo, det menar jag,» svarade hon ifrigt, »det måste
ske, Charlotte hade fått alltför stort insteg här, hon härskade
som en despot både bland oss och tjänarna, och långt
ifrån att hon skötte hushållet bra, som du inbillade dig,
var hon en stor slöserska. Det är hon som styrt allting här
- allting... jag hade inte ett ord att säga, om jag än
ville göra några förändringar, kunde jag det inte...
Därför har jag känt det som en plikt att säga upp henne...»
»Men tycker du inte, att du också borde ha känt det
som en plikt att först rådfråga mig?» svarade Bengt med
en iskall ironisk blick.
»Jo,» svarade Ester rodnande, »det är nog sant, och jag
ber dig förlåta, om jag felat. Men jag måste erkänna, att
jag gjorde det med afsikt... jag menar att det var med
af-sikt jag icke frågade dig, ty jag var fast besluten, att
Charlotte skulle flytta, och jag var rädd för motsägelser från
dig... Ty jag vill inte längre gå som en skugga i mitt eget
hem, jag vill inte mötas af onda och hånfulla miner, när
jag säger till, att mat skall bäras till fattighuset, eller att
några små fattiga barn skola komma och äta i köket. Jag
vill känna att jag som Ester Falkenstern har förpliktelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
