Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 4. Quasimodos giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitnade huvudskålarna eller när vinden satte kedjor och skelett i
vaggning och kom dem att rassla mot varandra i mörkret.
Närvaron av denna galge förlänade hela trakten en dyster
prägel.
Denna murmassa, som tjänade till grundval åt denna
ohyggliga byggnad, var ihålig. En väldig källare var inredd
inne i den. Ingången utgjordes av en gammal illa åtgången
järndörr, och genom den kastade man inte endast de
mänskliga kvarlevor, som tagits ned från Montfaucons
kedjor, utan även liken efter alla de stackare, som avrättats vid
de permanenta galgarna i Paris.
Vad Quasimodos hemlighetsfulla försvinnande beträffar,
så har man inte lycktas uppdaga mer än följande:
Ungefär ett och ett halvt eller två år efter de händelser,
som avslutar denna berättelse, då man i Montfaucons
källare skulle leta rätt på liket efter Olivier de Daim, som blivit
hängd två dagar tidigare och som Karl VIII hade beviljat
nåden att bli begravd i bättre sällskap i Saint-Laurent, fann
man bland alla dessa hemska skelett två, av vilka det ena höll
armarna om det andra. Det ena av dem, en kvinna, bar
ännu några fragment av en klänning, som uppenbarligen
varit vit en gång i tiden, och omkring halsen ett snöre av
glaspärlor jämte en tom och öppnad liten sidenpåse, prydd
med grönt glas. Dessa saker hade uppenbarligen varit av så
obetydligt värde, att bödeln inte brytt sig om att taga dem.
Det andra skelettet, som höll detta slutet i sina armar, var av
en man. Man såg, att hans ryggrad var krokig, att huvudet
satt nedklämt mellan axlarna och att det ena benet var
kortare än det andra. Dessutom observerade man, att det inte
fanns något brott på nackbenet, varav framgick, att han inte
hade blivit hängd. Därav drog man den slutsatsen, att
mannen självmant hade kommit dit och sedan dött där. När man
försökte skilja detta skelett från det som det slagit armarna
om, föll det sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
