Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes till. Kajen låg alldeles öde. Hon hörde inte ett ljud,
hon såg ingenting röra sig annat än i la Cité, varifrån hon
var skild av Seine och varifrån nådde henne hennes eget
namn, uppblandat med rop på döden. Hela det övriga Paris
låg utbrett kring henne i väldiga skuggor.
Emellertid släpade den okände henne alltjämt med sig
under samma tystnad och med samma hastighet. Hon
kände inte igen sig någonstans. Då de gick förbi ett upplyst
fönster, uppbjöd hon sina sista krafter, slet sig häftigt lös och
ropade:
— Hjälp!
Mannen därinne öppnade fönstret, visade sig i
skjortärmarna och med lampan i handen, kastade en yrvaken blick
ned på kajen, sade några ord, som hon inte uppfattade, och
stängde åter fönstret. Det var den sista strålen av hopp, som
slocknade.
Den svartklädde var alltjämt tyst. Han höll fast hennes
hand och gick ännu fortare än förut. Hon gjorde inte längre
något motstånd, utan följde med honom alldeles
tillintetgjord.
Då och då hämtade hon sig så pass mycket, att hon, fastän
andfådd av den hastiga gången och den ojämna
stenläggningen, kunde säga:
— Vem är ni? Vem är ni? Men han svarade inte.
Genom att följa kajen kom de slutligen till ett stort torg.
Månen lyste litet just då. Det var Grèvetorget. Ett slags kors
kunde urskiljas mitt på det; det var galgen. När hon såg det,
visste hon, var hon befann sig.
Mannen stannade, vände sig mot henne och drog upp
kapuschongen.
— O! utbrast hon, stel av förfäran. Jag visste, att det åter
var han!
Det var verkligen prästen. Han såg ut som sin egen
vålnad.
— Hör på, sade han, och hon ryste vid ljudet av denna
olycksbådande röst, som hon inte hade hört på länge. Han
fortsatte, i det han talade med denna korta, flämtande röst,
som förråder en djup inre själsskakning. Hör på! Vi är nu
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
