Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krossa inte med er vredes blixt en sådan obetydlig stackare
som jag. Guds flammande blixtar träffar inte kålroten. Sire,
ni är en upphöjd och mäktig monark, hav förbarmande med
en fattig men hederlig man, som inte mer är i stånd att
underblåsa en upprorslåga än en istapp att ge ifrån sig en
eldgnista. Nådigaste herre och konung, mildhet är lejonets och
konungars dygd. Ack! stränghet bidrar endast till att
förvilda. Sire, ni är solen. Jag bedyrar, min stormäktigaste nådig
herre, att jag inte är kamrat med friborgarna, detta
tjuvaktiga och brottsliga pack. Uppror och plundring är
främmande för Apollosonen, jag är inte mannen att vilja störta mig
in i dessa mörka moln, som uttömmer sig i uppror och
stormar. Jag är ers majestäts trofaste undersåte. Samma
svartsjuka, som mannen känner för sin hustrus heder, samma
längtan, som sonen känner efter sin fars kärlek, bör en god
undersåte känna för sin konungs makt och ära. Han bör
förgås av nit för upprätthållandet av hans hus, för att göra
honom tjänster. Varje annan känsla, som eldade honom, skulle
inte vara annat än vanvett. Sådana, sire, är mina
statsmaximer. Döm mig således inte såsom en upprorsmakare och
lagbrytare, därför att min röck har hål vid armbågarna. Om
ni visar mig barmhärtighet, vill jag nöta ut mina byxor vid
knäna genom att be för er dag och natt. Jag är inte vidare
rik, sire, jag är snarare mycket fattig, men det oaktat är jag
ingen dålig människa. Alla människor vet, att de sköna
konsterna inte inbringar stora rikedomar och att de största
skriftställare inte alltid kan kosta på sig en stor brasa om
vintern. Vad kan det väl betyda för ers majestät, av vars ansikte
allas ögon bländas, om det finns en stackars man mer på
jorden, en stackars oskyldig filosof, som kryper omkring i
olyckans mörker med sin tomma pung skrällande mot sin
tomma måge? För övrigt, sire, är jag en man med boklig
bildning. Stora konungar lägger en juvel till sin krona genom att
beskydda konst och vetenskap. Men det är ett dåligt sätt att
beskydda vetenskapen om man hänger den, som ägnar sig
däråt. En sådan skamfläck det hade varit för Alexander, om
han hade låtit hänga Aristoteles! Sire, jag har skrivit ett
utmärkt bröllopskväde till ära för mademoiselle av Flandern
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
