Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kungliga sällskapet utökades vid dörren med män,
som var beväpnade från topp till tå, och några små pager,
som bar facklor. De vandrade en stund i det inre av detta
dystra fängelse, genomdraget med trappor och korridorer
ända in i de tjocka murarna. Befälhavaren på Bastiljen gick
i spetsen och hade överinseendet över öppnandet av de på
varandra följande dörrarna för den gamle, sjuke och
lutande kungen, som hostade, där han gick. Vid varje dörr måste
alla böja sig ned, alla utom den av ålder böjde gubben.
— Hm! sade han med sin tandlösa mun. Vi är redan
mycket nära gravens port. En låg dörr måste passeras med
krökt rygg.
Efter att ha passerat genom en dörr, så belamrad med lås
och reglar, att det tog en kvarts timme att öppna den, kom
de slutligen in i en hög och stor sal med gotiska valv, i vars
mitt vid fackelskenet kunde urskiljas en stor kub av
murverk, trä och järn. Invändigt var den ihålig. Det var en av
dessa beryktade burar, avsedda för statsfångar, som man
brukade kalla "kungens små barn". I dess väggar fanns
några små fönster, överdragna med ett så tätt galler av
järnstänger, att man inte kunde se glasrutorna. Dörren
utgjordes av en enda platt sten, som till en grav; en av dessa
dörrar, som endast användes att gå in genom. Skillnaden var
endast den, att här var den begravne vid liv.
Kungen gick långsamt omkring denna lilla byggnad och
granskade den med största uppmärksamhet, under det att
mäster Olivier följde efter honom och från sitt pergament
högt läste upp kostnaderna.
— Präktig kärnek, sade kungen och knackade med
kno-garna mot trävirket.
".. . Dessutom har till denna bur", fortsatte den andre att
läsa upp, "åtgått tvåhundratjugu tjocka järnstänger, i
genomsnitt åtta à nio fot långa, jämte krampor och övrigt
tillbehör vägande tvåhundraaderton marker, oberäknat
järngallren för fönstren i det rum, där buren är placerad,
järngallren för dörren till rummet och annat..."
— Det var bra mycket järn för att hålla en lättfärdig själ
i schack, sade kungen.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
