Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot den första stöten och som nästan blivit kluvna mot
trappans skarpa kanter.
Då den första förvåningen lagt sig något, hittade kungen
av Thunes på en förklaring, som hans kamrater fann bra
nog antaglig.
— För tusan! sade han. Är det möjligt att
prästerna-försvarar sig? I så fall, till storms och plundring!
— Till plundring! upprepade pöbeln under dånande
hurrarop, och en salva från armborst och hakebössor
avlossades mot kyrkans fasad.
Denna salva väckte de fredliga innevånarna i husen i
trakten. Flera fönster öppnades och huvuden i nattmössor
och händer hållande ljus blev synliga.
— Skjut mot fönstren! ropade Clopin.
Fönstren stängdes med ens, och de stackars borgarna,
som knappast hunnit kasta en förfärad blick på denna
skräckinjagande scen, återvände darrande till sina hustrur,
i det de frågade sig själva, om häxorna nu höll sin sabbat på
Notre-Dames kyrkplan eller de åter blivit angripna av
bur-gunderna, liksom anno 64.
— Till plundring! upprepade argotierna, men de vågade
inte rycka fram. De tittade först på kyrkan och sedan på den
underbara bjälken. Den låg alldeles orörlig, kyrkan stod där
tyst och orörlig, men det var något särskilt, som slog
friborgarna med förfaran.
— Till verket, smeder! ropade Clopin Trouillefou. Seså,
spräng porten.
Ingen rörde sig ur fläcken.
— Fy tusan, sådana stackare, som är rädda för en bjälke!
sade Clopin.
En gammal smed tilltalade honom:
— Kapten, det är inte bjälken som oroar oss, det är
porten, den är en enda massa av reglar och bommar. Släggor
och järnstänger förmår ingenting mot den.
— Vad behöver ni således för att kunna spränga den?
frågade Clopin.
— Jo, vi skulle behöva en murbräcka.
Kungen av Thunes sprang modigt fram till den skräck-
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
