- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
360

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 1. Gringoire kommer på flera goda idéer i rad på Rue des Bernardins

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

revisare av ett levande fenomen, fortsatte han: Tycker ni
inte, att exempelvis denna övergång från plan yta till
basrelief är utförd med stor skicklighet och mycket tålamod? Se
på den där lilla kolonnen! Har ni någonsin sett ett kapitäl
med ett mera utsökt lövverk? Och dessa tre huvuden av
Jean Maillevin. De är inte detta stora snilles förnämsta
skapelser, men inte desto mindre förlänar det naiva, milda
uttrycket i dessa ansikten och denna obeskrivliga älsklighet,
som är uppblandad med alla felen, dem en levnadslust och
en finhet, som måhända är nära nog överdriven. Tycker ni
inte att det är intressant?

— Åjo, svarade prästen.

— Och ni skulle bara se det inre av kapellet! fortsatte
poeten i sin entusiastiska språksamhet. Bildhuggerier överallt!
Det är lika runt som ett hålhuvud. Sidokapellet har den
mest himmelska stil och så egendomlig, att jag aldrig sett
något liknande.

Dom Claude avbröt honom.

— Ni är således lycklig?

Gringoire svarade med känsla och övertygelse:

— På hedersord, ja! Först älskade jag kvinnorna, sedan
djuren. Men numera älskar jag stenarna. De är lika
underhållande som djuren och kvinnorna, och de är mindre
trolösa.

Prästen förde handen till pannan. Det var hans vanliga
åtbörd.

— Det är sant!

— Hör på! Man har sina nöjen. Han tog prästen under
armen och ledde honom in under ForTEvëques trappvalv.
Där är trappan! utbrast han. Närhelst jag ser den, känner
jag mig lycklig. Denna trappa är den allra enklaste och
ovanligaste i Paris — alla trappstegen är urholkade
underifrån. Dess skönhet och dess enkelhet ligger i dessa
trappsteg, som är ungefar en fot breda och så går in i varandra,
biter sig fast vid varandra på ett både vackert och stadigt
sätt.

— Och ni önskar er ingenting?

— Nej!

360

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free