- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
350

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 4. Ler och kristall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Quasimodos öga gnistrade. Han gjorde min av att kasta
sig över kaptenen, men så behärskade han sig.

— O, vad ni är lycklig, som har någon som älskar er.

Han betonade ordet "någon".

Så släppte han tyglarna och tillade:

— Ge er då i väg.

Svärjande sporrade Febus sin häst. Quasimodo såg
honom försvinna bland nattens skuggor.

Han återvände in i Notre-Damekyrkan, tände sin lampa
och gick upp i tornet.

Såsom han väntat, låg zigenerskan alltjämt kvar på
samma plats. Så fort hon såg honom, sprang hon honom
tillmötes.

— Ensam! utbrast hon och knäppte i förtvivlan ihop
händerna.

— Jag kunde inte återfinna honom, sade Quasimodo
vresigt.

— Ni skulle ha väntat på honom hela natten, svarade
hon lidelsefullt.

Han observerade hennes åtbörd av vrede och förstod
förebråelsen.

— Jag skall hålla bättre utkik en annan gång, sade han
och hängde med huvudet.

— Gå! sade hon.

Han lämnade henne.

Hon var missbelåten med honom. Han hade hellre velat
bli misshandlad av henne än att ha berett henne mera sorg.
Han hade velat behålla all sorg för egen räkning.

Från och med den dagen såg zigenerskan inte till honom
vidare. Han kom inte längre till hennes cell. Då och då
uppfångade hon på avstånd en skymt av klockringarens ansikte,
som sorgset betraktade henne från toppen av ett torn, men
så fort hon blivit honom varse, försvann han.

Den stackars puckelryggens frivilliga frånvaro beredde
henne inte någon sorg. I djupet av sitt hjärta var hon honom
tacksam för den. Och inte heller gjorde sig Quasimodo
några illusioner i det hänseendet.

Hon såg honom inte mera, men hon kände omkring sig

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free