Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var där, vacker, vid liv, klädd i sin lysande uniform,
med fjäderbusken i hatten och värjan vid sidan!
— Febus! ropade hon. Min Febus.
Darrande av kärlek och hänförelse, ville hon sträcka ut
armarna mot honom, men de var bundna.
Så såg hon kaptenen rynka pannan; en vacker ung
kvinna, som stödde sig mot hans arm, såg på honom med
föraktfull min och vredgad blick. Så försvann han och damen
hastigt in genom balkongens glasdörr, som omedelbart
stängdes efter dem.
— Febus! utropade den stackars flickan. Kan det vara
möjligt, att du tror det?
En vidunderlig tanke hade just vaknat till liv inom henne.
Hon kom att tänka på att hon blivit dömd till döden för
mord på Febus de Chåteaupers.
Anda till nu hade hon uthärdat allt, men detta sista slag
blev för mycket. Hon sjönk medvetslös ned på
stenläggningen.
— Seså, sade Charmolue, lyft upp henne i kärran och låt
oss få slut på det här.
Än så länge hade ingen observerat, att i det galleri med
kungliga bildstoder, som var uthugget omedelbart över
portvalvet, befann sig en sällsam åskådare, som ända till
dess iakttagit allt med en sådan orörlig uppmärksamhet,
med en sådan framsträckt hals, ett sådant vanskapligt
ansikte, att om det inte varit för hans till hälften röda, till hälften
violetta kläder, man hade kunnat taga honom för ett av
dessa stenvidunder, genom vilkas munnar katedralens långa
stuprännor i sexhundra år utgjutit sig. Ingenting av allt det,
som försiggått framför ingången till Notre-Dame sedan
klockan tolv på middagen, hade undgått denne åskådare.
Och genast i början hade han, utan att någon lagt märke
därtill, vid en av galleriets små pelare gjort fast ett starkt rep
med knutar på, vars andra ände föll ned på marken. Då
detta var gjort, hade han helt lugnt slagit sig ned för att se på,
och endast visslat till, då en trast flugit förbi honom. Men
just i det ögonblick då de två bödelsknektarna skulle åtlyda
Charmolues flegmatiska tillsägelse, kiev han över balustra-
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
