Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 2. Fortsättning på den till ett vissnat blad förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ryste till.
— Mademoiselle, fortsatte prokuratorn för kyrkliga
angelägenheter, med sin inställsamma röst, för tredje gången:
Framhärdar ni fortfarande i ert förnekande av de brott, för
vilka ni är anklagad?
Denna gång förmådde hon endast böja på huvudet, ty
rösten svek henne.
— Ni framhärdar således? sade Jacques Charmolue. Till
min stora ledsnad måste jag i så fall fullgöra min
ämbetsplikt.
— Herr prokurator, sade Pierrat strävt, vad skall vi börja
med?
Charmolue funderade ett ögonblick med den tveksamma
uppsynen hos en poet, som söker ett rim.
— Med spanska stöveln, sade han till sist.
Det stackars barnet kände sig till den grad övergivet av
Gud och människor, att hennes huyud sjönk ned mot
bröstet likt ett viljelöst ting, som inte längre har någon styrka
inom sig.
Tortyrmästaren och läkaren gick samtidigt fram till
henne. De två bödelsknektarna började rumstera bland sina
hemska verktyg. Vid klirrandet av dessa förfärliga järn
ryckte den stackars flickan till.
— O! viskade hon. O, min Febus!
Sedan försjönk hon åter i sin förra bedövning och
tystnad. Denna syn skulle ha sönderslitit varje annat hjärta än
domarnas. Man hade kunnat tro sig se en stackars syndfull
själ, marterad av Satan i avgrundens glödande ugn.
Emellertid hade Pierrat Torterues medhjälpare med sina
grova händer blottat detta förtjusande ben, denna lilla fot,
som så ofta slagit åskådarna med häpnad genom sin skönhet
och sin grace på Paris gator.
— Det är stor skada, brummade tortyrmästaren, då han
lade märke till dessa späda och vackra former.
Om ärkedjäknen hade varit närvarande, skulle han i
detta ögonblick säkerligen ha ihågkommit bilden av spindeln
och flugan. Genom den dimma, som utbredde sig för
hennes ögon, såg den stackars flickan snart, hur spanska stöveln
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
