Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 4. En tår för en droppe vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kvinna kastade en sten i hans huvud och ropade:
— Det här skall du få för att hålla oss vakna om nätterna
med din förbannade klockringning!
— Nå, min gosse! tjöt en krympling och försökte
samtidigt nå honom med sin krycka. Tänker du åter försöka
förhäxa oss med dina svartkonster från Notre-Dames torn?
— Här har du något att dricka ur, sade en man och
slängde ett sönderslaget krus mot hans bröst. Det var du
som bara genom att gå förbi min hustru två gånger,
förorsakade att hon fick ett barn med två huvuden!
— Och min katt en kattunge med sex ben! skrek en
gammal kvinna och kastade en tegelsten på honom.
— Vatten! upprepade Quasimodo flämtande för tredje
gången.
I samma ögonblick såg han, att människorna lämnade
plats för någon och att en ung flicka, fantastiskt klädd, kom
ut ur hopen. Hon var åtföljd av en liten vit get med förgyllda
horn och bar en liten tamburin i handen.
Quasimodos öga gnistrade. Det var zigenarflickan, som
han föregående natt hade försökt bortföra, ett tilltag för
vilket han dunkelt insåg, att man i detta ögonblick bestraffade
honom, något som för övrigt inte alls var fallet, emedan han
endast blev bestraffad för att han hade den oturen att vara
döv och att få en döv domare. Han betvivlade inte, att hon
också hade kommit dit för att utkräva hämnd och att hon
skulle utdela slag mot honom, liksom alla andra.
Han såg faktiskt, hur hon hastigt steg uppför trappan.
Han var halvkvävd av raseri. Han önskade, att han hade
kunnat smula sönder skampålen i atomer, och om blixten ur
hans öga hade kunnat döda, hade zigenerskan varit
förvandlad till aska, innan hon kommit upp på plattformen.
Utan att yttra ett ord gick hon fram till delinkventen, som
förgäves vred och vände på sig för att undkomma henne. Så
lösgjorde hon en flaska från sitt bälte och förde den till den
olyckliges torra läppar.
I det öga, hittills så torrt och lågande, syntes nu en stor
tår, som långsamt rullade nedför detta vanskapliga ansikte,
så länge förvridet av förtvivlan. Det var måhända den första
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
