Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 4. En tår för en droppe vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en början uthärdade han alltsammans mycket bra.
Men så småningom gav det tålamod, som härdats under
tortyrmästarens gissel, vika under alla dessa insektsstyng.
Den asturiska tjuren på arenan bryr sig föga om pikadorens
anfall, men irriteras av hundarna och banderillerna.
Först såg han sig omkring med hotfull min. Men
alldenstund han var bunden till händer och fötter, hade hans blick
ingen förmåga att jaga bort de flugor, som stack hans sår. Då
ruskade han på sig i sina bojor, och hans ursinniga
ansträngningar kom det gamla hjulet att knaka i sina fogar, vilket
alltsammans endast bidrog till att fördubbla skrattet och de
hånfulla tillmälena.
När så den olycklige fann sig ur stånd att spränga de
kedjor, varmed han var bunden, blev han åter lugn; endast då
och då höjde en suck av raseri hans breda bröst. I hans
ansikte syntes varken blygsel eller rodnad. Han stod allt för
långt borta från samhället och allt för nära naturstadiet för
att veta, vad blygsel var. Men vrede, hat och förtvivlan
utbredde långsamt över detta hemska ansikte ett moln, som
blev allt mörkare och mörkare och allt mer och mer
laddades med en elektricitet, som urladdade sig i tusende blixtar
från cyklopens öga.
Detta moln skingrade sig emellertid för ett ögonblick vid
åsynen av en mulåsna, på vilken en präst kom ridande över
torget. Från och med det ögonblick då han varseblivit denne
präst och denna mulåsna, hade den stackars uslingens
uppsyn blivit mildare. Det raseri, som förvridit hans ansikte,
efterträddes av ett sällsamt småleende, fullt av ömhet och
mildhet. Allt eftersom prästen kom närmare, blev detta
småleende tydligare, mera strålande. Det var, som om den
olycklige hade hälsat ankomsten av en frälsare. Men då
mulåsnan kommit tillräckligt nära skampålen, för att den
ridande skulle känna igen delinkventen, slog prästen ned
ögonen, gjorde hastigt helt om och sporrade sin fåle, som om
han haft bråttom att undkomma förödmjukande böner och
inte alls var angelägen om att bli hälsad och igenkänd av en
stackars sate i en sådan belägenhet.
Denne präst var ärkedjäknen Claude Frollo.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
