Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 1. Opartisk blick på den forntida lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var såväl blind som döv, ett dubbelt villkor, utan vilket ingen
domare är fullkomlig. Det var i denna domareattityd, som
han började förhöret.
— Ert namn?
Men här var ett fall, som inte förutsetts av lagen,
nämligen att en döv man förhörde en annan döv man.
Quasimodo, som inte hade en aning om den fråga, som
ställdes till honom, fortsatte att stirra på domaren, utan att
svara. Den döve domaren, som å sin sida inte hade en aning
om den andres dövhet, trodde att denne svarat, såsom de
anklagade vanligtvis gjorde, och fortsatte på sitt vanliga
slöa, mekaniska sätt:
— Jaså, Er ålder?
Quasimodo svarade lika litet på denna fråga som på den
föregående, men domaren, som trodde den vara besvarad,
fortsatte:
— Nå, och ert yrke?
Brottslingen stod tyst, men de närvarande började viska
och se på varandra.
— Gott! tillade den orubblige auditören, då han antog,
att den anklagade hade avslutat sitt tredje svar. Ni står
anklagad inför oss: primo för nattligt oväsen; secundo för
oanständigt våld mot en lättfärdig kvinnsperson; tertio för
uppstudsighet och våldsamt motstånd mot kungens bågskyttar.
Vad har ni att anföra till ert försvar i dessa tre punkter?
Skrivare, har ni tagit till protokollet, vad den anklagade hittills
sagt?
Vid denna olyckliga fråga hördes ett gapskratt, från
åhörare såväl som skrivare, ett sådant våldsamt, smittande
skratt, att ingendera av de två döva männen kunde undgå
att märka det. Quasimodo vände sig om och ryckte
föraktfullt på sin puckel, under det att mäster Florian, som var lika
förvånad som han och antog, att skrattet framkallats av
något genstörtigt svar från den anklagades sida, vilket även
tycktes framgå av dennes axelryckning, utbrast i
vredesmod:
— Lymmel, sade han, ni har nu givit mig ett svar, för
vilket ni förtjänar repet. Vet ni inte, vem ni talar till?
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
