Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 2. Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktär. Denna stackars hjälplösa varelse, blond, rosig och
lockig, detta föräldralösa barn med en annan föräldralös
som sitt enda stöd, rörde honom i djupet av hans själ, och
som den allvarliga tänkare han var, började han reflektera
över Jehan med det ömmaste medlidande. Han ägnade
honom alla sina omsorger, som om han varit något ytterst
bräckligt, anförtrott åt hans särskilda omvårdnad. Han var
mer än en bror för den lille gossen — han blev som en mor
för honom.
Alldenstund lille Jehan förlorat sin mor, innan han blivit
avvänjd, skaffade Claude honom en amma. Förutom
förlä-ningen Tirechappe hade han efter sin far ärvt Moulin, en
väderkvarn stående på en kulle i närheten av slottet
Win-chestre (Bicëtre). Mjölnarhustrun ammade en präktig
pojke. Det var inte långt dit från universitetet, och Claude bar
själv lille Jehan till henne.
Då han kände, att han nu hade en börda att bära, började
han hädanefter betrakta livet såsom en allvarlig sak. Tanken
på den lille brodern blev inte bara en vederkvickelse från
studierna, utan även själva målet för dessa. Han beslöt att
helt och hållet ägna sig åt den varelses framtid, för vilken
han ansåg sig själv ansvarig inför Gud, att aldrig taga någon
maka, att aldrig ha någon annan uppgift än sin brors lycka
och välgång. Till följd därav ägnade han sig med ännu
större hängivenhet åt sitt prästerliga kall. Hans framstående
egenskaper, hans lärdom, hans ställning som biskopens av
Paris omedelbara vasall öppnade kyrkans portar på vid
gavel för honom. Vid tjugu års ålder blev han, med särskilt
tillstånd från den heliga stolen, prästvigd och officierade
såsom den yngste av Notre-Dames kaplaner vid det altare,
som kallades med anledning av de sena mässor, som hölls
där, altare pigrorum (de latas altare).
Mer än någonsin fördjupad i sina kära böcker, som han
lämnade endast för att på en timme skynda över till
förlä-ningen Moulin, hade denna blandning av lärdom och
stränghet, så sällsynt vid hans ålder, där förvärvat honom
hela klostrets beundran och aktning. Från klostret hade
hans rykte för lärdom spritt sig till folket, bland vilket han,
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
