Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon slog händerna för ansiktet och ryste som av stark köld.
— Ja, i sanning förfärlig! sade Gringoire, som emellertid
höll fast vid sin fråga. Men hur undkom ni honom?
Esmeralda smålog, suckade och iakttog tystnad.
— Vet ni, varför han förföljde er? fortsatte Gringoire och
gjorde ett försök att på omvägar återkomma till sin fråga.
— Nej, det vet jag inte, svarade den unga flickan. Så
till-lade hon livligt:
— Men ni följde också efter mig — varför gjorde ni det?
— Uppriktigt sagt, så vet jag det inte längre själv,
svarade Gringoire.
Det blev tyst. Gringoire repade i bordet med sin kniv.
Den unga flickan smålog och tycktes betrakta någonting
tvärs genom väggen. Plötsligt började hon sjunga med
dämpad röst:
Quando las pintadas aves
Mudas estàn, y la tierra...
Så tystnade hon hastigt och började smeka Djali.
— Det är ett vackert djur, som ni har där, sade
Gringoire.
— Det är min syster, svarade hon.
— Varför kallar man er Esmeralda? frågade poeten.
— Det vet jag inte.
— Men det bör ni väl veta.
Hon tog upp ur barmen en liten avlång påse som hängde
vid ett pärlsnöre, hon bar om halsen. Från denna lilla påse
utströmmade en stark kamferlukt. Den var överklädd med
grönt siden och pryddes i mitten av en grön glasbit, som
skulle föreställa en smaragd.
— Det är kanske med anledning av den här, sade hon.
Gringoire ville taga påsen i sin hand. Hon drog sig hastigt
tillbaka.
— Rör den inte. Det är en amulett. Du skulle kunna
skada trollmakten eller trollmakten dig.
Gringoire blev mer och mer nyfiken.
— Vem har givit er den?
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
