- Project Runeberg -  Biskop A. O. Rhyzelii anteckningar om sitt lefverne /
xlvii

(1901) [MARC] Author: Andreas Olavi Rhyzelius With: Josef Helander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XLVII

ningar i tidens anlete. Men hans olycksprofetior och resoluta
gensagor hade intet gemensamt med det slags handlingsrädda
pessimism, som eljes plägar smyga sig öfver de i stora
brytningstider efterblifne.

Rhyzelius är mannen af en gammal tid, som straffades för
sn oeftergiflighet med att lefva i en ny tid, där han icke
passade. Den starka, själfsäkra karolinska anden med dess
eröfrarideal, dess storsvenska drömmar och despotiska lynne, dess tro på
sanningen i en enda form med uteslutande af alla andra bodde
t hvarje fiber af hans varelse. Därför kom han i ständig konflikt
med den nyttans och kotteriliberalismens, sektens, stångpiskans
och den deklamatoriskt flacka världsförbättringens tidsepok, som
nu ville upplysa det ortodoxa mörkret. Han stod som den
troende typen för det af gammalt auktoriserade gent emot det
historiskt nya, som pockade på gehör. Alltför oförstående för att
begära eller mottaga någon undervisning om det törhända
värdefulla i den lefvande tidens anda, sökte han sina ideal i det
förgångna och visste blott att argumentera med landsförvisning
och censur mot den noötov weidos, som innelåg i hvarje
opposition emot hans kyrkoideal. Blott i den intimare biskopliga
korrespondensen, där kyrkans faror afhandlades af gamla män
med trosenade sinnen och råd lades under vänskapens sigill,
fann han tröstande gehör i sin klagan öfver de faror, som hotade
fäderneslandet genom vanvördnad för religionens helgd och
prästeståndets minskade inflytande. Allt borde göras till försvar, men
själf var han icke mannen att taga upp brottningen med en ny
tidsriktning, som redan stadgat sitt lynne och fixerat formen för
sina idéer. Hans rop på terroristiska reaktionsmedel var icke
uppburet af den etiskt-religiösa kraft, den intuitiva visshet om
att stå inför sanningens anlete, som smider starkare vapen, än
dem han gick att hämta ur den rättrogna polemikens arsenal.
Tidens män tänkte obekymradt tidens tankar till botten och logo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhyzelef/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free