Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
1806.
Till din disputation önskar jag dig lycka, men, efter jag
i dag skall i alla omständigheter vara ogen emot dig, så
måste jag säga dig, att du får lof att först lära dig litet mer
latin. Att presidera och tala latin som du går icke <an.
Det förhållande, som hittills varit mellan oss har jag
ansett sådant, att ej våra yrken, om de än vore aldrig så
stridiga, skulle kunna åtskilja oss. Jag har fått på min lott
en besynnerlig envishet och sträfhet, som ej gerna ändrar
den karakter, som en gång blifvit vana hos mig; jag kan ej
gä ifrån mina stadgade grundsatser för mitt lefnadssätt och
mina seder. Jag har trott, att man kan vara äfven t. ex.
litet poet och skrifva en erotisk elegi, utan att i sitt
hvar-dagslif realisera sina icleer. Om du blifvit mera gynnad med
lätthet att finna dig i alla omvexlingar, att här predika moral,
här offra ät njutningen, det trodde jag ej skulle åtskilja våra
hjertan eller ens sätta en gräns emellan vårt forna umgänge.
— Men efter det, begrepp jag hittills hade om clig, trodde
jag, att du ännu skulle hänga fast vid lärdomen, med andra
yrken än dina filologiska. Jag trodde, att du äfven skulle
finna behofvet af ett filosofiskt studium; tv till ett blott
svärmeri af Schlegiarnes art trodde jag ej, att du skulle vilja
inskränka dig. Jag kallar Schlcglarne svärmare, ej i den
allmänna bemärkelse, hvari man tillägger dem denna titel, utan
derföre, att de ej sjelfva veta grunderna till hvad de yrka,
att de derföre äro högst orediga och att de blott genom en
slags aning och hemlig känsla hafva träffat på det, som är
rätt i deras påståenden. Jag trodde till och mecl, att du icke
med en föraktlig min skulle kunna tala om »Herrar lärde»,
att du snarare kände det eviga sammanhanget mellan alla
yttranden af det menskliga förnuftet och lät rättvisa
vederfaras alla. Har din Stoekholmslefnad den följden, att dina
tänkesätt så börja vändas upp och ned, så fruktar jag, att du
har rätt deri, — att vi äro pä väg att skiljas åt. Då
upphöra vi att sträfva till samma mål, vår bana är då stridig,
vi måste kämpa med hvarann i stället för att våra krafter
annars kunnat förenas.
Du nämner i ditt bref, att det filosofiska studium ej kan
räknas bland doctrina aolidiora. Är detta latin, bästa Lo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
