Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1805’.
167
förnöjelse nästa jul. Men, min Gud, om två verser hade
sammanhang, vill jag aldrig vara ärlig. Från det öfverskrifna
ordet (titeln) togo författarne afsked i l:a versen, ehuru det
stod skenbarligen att läsa i den sista, hvilket skulle betyda så
mycket som sammanhang.
Hvad tycker du om mig? I går gjorde jag för första
gången tjenst i Hof-Rätten och i dag ärnar jag ge den samma
på båten och gå in i Rikskammarrätten. Men tyst härmed
ännu. Tills allt är afgjordt, måste du vänta med att utsprida
din nästas hemligheter och hellre öfverskvla dom, om jag af
klaffare skulle blifva förtalad.
D. 29/7.
I går fick jag underrättelse, att du tenterat för Dahl (i
grekiska), men icke huru det aflopp. Du har nu tid att
skrifva några rader till mig. Yid allt hvad heligt är beder
jag dig: skrif! Jag behöfver någon vän och ingen annan
ersätter min Lorenzo.
Ju mera jag funderar på min och denna verldens dårskap,
ju klokare tror jag, att jag gjort, om jag valt studiebanan.
Jag tror verkligen, att jag mera passat derför, än att skrifva
rent i kollegierna. Men mitt ödes tärning är kastad, jag ser
mitt älskade mal, odödligheten, min ifrigaste åstundan, mer
•och mer fjerma sig, och snart står jag bland mängden af
vanliga djur. Det var en lycklig tid, då jag trodde, att
verlden en gång skulle varsna den obetydlige —n midt ibland
en hop förnäma dumheter; då jag trodde, att mina toner
skulle väcka en minuts uppmärksamhet och kanske framlocka
en tår. Du, Lorenzo, styrkte mig i denna fromma tro, du
satte i det närmaste först lyran i min hand, du lärde mig
att känna mitt eget hjerta. Ofta önskar jag mig tillbaka det
lugn jag då egde, men det kommer ej Och jag skulle hämnas
föraktet! Då jag såg Tegel i Siri Brahe, önskade jag mig
en gång i hans ställe, ehuru jag skolat köpa denna plats med
efterverldens förbannelser. Det är kostligt för en kojans son
att en gång få förtrycka dem, som förut ej bevärdigat honom
med en blicks uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
