- Project Runeberg -  Dagen före drabbningen eller Nya skolan och dess män i sin uppkomst och sina förberedelser 1802-1810 /
15

(1882) [MARC] [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1803.

15

mor är ännu det svaga, band, som håller mig vid lifvet, men
vid denna trakt håller mig ingenting. Jag lemnar honom

också för evigt. Nora en annans maka–denna syn

skulle krossa mig. Men hon kan vara säker, att hon här icke
skall kunna besöka ett enda ställe, som ej varit vitne till
mitt lidande. Men må hon blifva lycklig och jag skall villigt
lida * och hon skall aldrig fa höra talas om mina plågor. Alltid
skall jag hågkomma, huru hon, sakta klappande mig, bad mig
glömma henne och bli lycklig.

Leonard Eääf och Calle Stenhammar hafva hittills varit
hos mig, och min belägenhet har varit någorlunda dräglig,
men de resa i morgon och sedan lärer den bli rätt nöjsam. —
Jag får påminna dig ditt löfte att i sommar besöka mig.
Bäste vän, kom ofördröjligen! Jag har aldrig bättre än nu
behöft en väns tröstande råd. Hoppet att här få se Christian
Stenhammar är. liksom alla andra, helt och hållet försvunnet.
Skall det äfven så gå mecl det du gifvit mig? Meuiiingarne
vänta dig otåligt.

Ditt Tal tycker jag rätt mycket om. Du är säker om
priset. —

Glöm ej din vän — — —

Cl. Livijn till L. Hammarsköld.

Juli 1803.

Mecl glädje mottog jag clitt bref, nästan mecl tårar
genomläste jag det. Kunde clu, min ende vän, se mig, skulle du
sjelf finna det, och jag hoppas, att du ej anser mig för en
af clessa hvardagsmänniskor, som med ett kallt hjerta deltaga
i hvarje lidandes smärta, Samma bref, som så grufligt
smärtade mig, tröstade mig äfven något. Hade jag uti det samma
funnit några utbrott af vildhet, af förtviflan, så skulle jag hafva
fasat för ditt lif; nu gör jag det ej. Men en stilla sorg
förtär dig, och detta, min vän, oroar mig ganska mycket. Denna
sorg skall nödvändigt förkorta din lefnad, den skall försvaga
clin själs, clitt förstånds krafter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhdagen/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free