Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras familjer fick svälta i alla fall. Dessutom såg det inte ut som
om kommunisterna var så knäckta som vi trott.
Då skulle garnisonshögkvarteret flyttas och Sjuttonde Divisionen
förläggas till Yenan. I början ville garnisonen ta oss med, men vi
ville inte hålla på med det här arbetet längre och jag gick upp till
ämbetsmannen Chu. Den andre ämbetsmannen som jag kände,
Yuan, hade redan lämnat Yenan. Till Chu talade jag öppet och
berättade om det hela och han hade ju känt min far så han ville
göra mig en tjänst och han sade: »Ni kan ge er iväg om ni vill.»
Då lämnade vi in våra pistoler och våra skott och i september gick
jag hem till mor.
Då bodde familjen i Sjumilabyn. Den hade flyttat bort från Liu
Ling då. När mor fick se mig sade hon: »Jag är rädd.» Jag
stannade hemma bara en natt. Mor talade med mig. Hon hade inte
väntat hem mig så snart. Hon var orolig för att jag inte hade några
pengar med mig hem. Hon tyckte inte om att jag arbetade åt KMT.
Hon sade till mig: »Blanda dig inte i sådant där. Ägna dig åt
handel i stället.» Jag talade med henne och sade: »Man måste säga
ja när de som har makten ber en. Om ni vill fly härifrån så måste
vi finna en utväg.» Ty i början hade vi ju trott att KMT skulle
segra för gott, men nu i augusti, september förstod vi alla att KMT
snart skulle ge sig iväg igen. Gerillan var aktiv hela tiden och
KMT-trupperna och KMT-officerarna trodde inte ens själva
längre att de hade segrat. Vi talade mycket den natten om vad vi skulle
göra. Ty nu hade allting blivit så farligt för mig. Gerillan kunde
komma och ta mig när som helst och å andra sidan kunde KMT
besluta sig för att ta tillbaka mig till underrättelsetjänsten igen. Vi
beslöt därför att jag skulle gå till Lochuan samma natt.
I Lochuan hade jag många vänner. Där lånade jag 400
silverdollar av en bekant och köpte tyg i Fuping. Det var gott hemvävt
tyg och uppe i Yenan var nu varubrist. Efter en månad var jag
tillbaka i Sjumilabyn med mitt tyg. Då i oktober öppnade jag en
butik. Men själv vågade jag inte stå i den. Ty antingen skulle
gerillan ta mig eller också skulle KMT ta mig och det skulle gå mig
lika illa i båda fallen. Så jag var mycket rädd och vi gick i
kom-paniskap med en man som hette Pai Hsin-hwa, han skulle stå för
butiken och jag skulle hålla mig ute på landsbygden och köpa in
tyg. Han är bokhållare inne i Yenan nu. Själv försökte jag göra så
lite väsen av mig som möjligt.
En kväll när jag var på operan inne i Yenan hörde jag dån ute
på gatan. När operan var slut och jag kom ut såg jag att general
Hu Tsung-nans trupper höll på att ge sig iväg. De flydde. Och de
var löjliga ty de var så rädda men det fanns inte en gerillasoldat i
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
