Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Lo Han-hong, bokhållaren, 28 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KMT hade ont om varor nu och åt dåligt och när de kom ut till
byarna för att stjäla mat angreps de av gerillan och det gick illa
för KMT i striderna hörde vi. På våren 1948 retirerade KMT från
norra Shensi.
Då började vi återuppbygga vårt hem. De tre grottorna vi haft
hade rasat samman och vi byggde nya. På hösten 1948 började jag
skolan i Liu Ling. Den bestod då bara av de första klasserna. Det
var en lägre grundskola då. Jag började i högre grundskolan inne i
Yenan år 1953. Där gick jag aderton månader. I mars 1954 dog min
mor. Då ville far att jag skulle sluta skolan och komma tillbaka.
Jag ville inte alls sluta, jag ville studera vidare. Men far krävde det.
Familjen behövde mig och jag hade inget val. Jag måste komma
hem till byn efter vårterminens slut år 1954. Far var rädd för att
jag skulle börja arbeta utanför familjen efter skolan om jag fick
studera vidare. Jag var den ende sonen och far ville hålla mig kvar
i familjen. Jag var mycket ledsen men jag tänkte på min syster och
min far och återvände hem till Wangchiakou by.
Jordbrukskooperativet hade också skrivit till mig att de behövde
någon som kunde föra bok. Det var 37 hushåll och inte en enda var
skrivkunnig. Far hade fört bok men han hade bara gått två vintrar
i skolan som barn och han var den ende i byn som läste lite. Far
hade det svårt och kollektivet hade inte varit nöjt. Jag kom tillbaka
i juli månad 1954 och då förändrades vårt arbetslag för ömsesidig
hjälp till ett jordbrukskooperativ. Jag valdes till bokhållare på det
första mötet jag deltagit i. Jag fick en stor röd pappersblomma som
välkomstpresent. Trots att jag nu studerat i många år visste jag
ingenting om bokföring. Partiskolan hade sänt ut meddelande till
byarna om att den upprättat en kurs i bokföring och
jordbrukskooperativet sände mig dit. Jag gick på denna kurs från augusti till
december år 1954. Efter den kursen visste jag någonting om
bokföring och hade lärt mig att räkna på kulram.
Men livet var så annorlunda i byn. I skolan hade allting gått på
exakt tid och allting hade följt det stadfästa schemat. Nu i byn när
jag skulle föra upp arbetspoäng var det svårt ty ingen av
jordbrukskooperativets medlemmar höll några tider. Jag fick ingen
ordning på arbetet och ingen brydde sig om vad jag sade ty jag var ju
så ung. Jag grät om nätterna ty jag var orolig. Jag fick inte alla
hushåll att komma var dag. När vi skulle göra upp fanns plötsligt
ingen där. Jag tyckte att livet i ett jordbrukskooperativ var
outhärdligt i jämförelse med studielivet. Jag ville tillbaka till skolan.
Då talade Feng Chang-yeh med mig. Han var mycket allvarlig
och uppriktig och talade logiskt med mig. Han sade: »Du måste
förstå att det är så här på landet. Detta är självklart. Alla har vi
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
