Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
och elände och att på samma gång af dem själfva inhämta
hvilka deras ideal af ett bättre samhällslif voro.»
En sådan rörelse kunde naturligtvis icke undgå att väcka
största misshag hos en regering, som länge sedan kommit till
slutsatsen att all liberalism, all framstegsvänlighet voro af ondo
och som inrättat sin politik därefter. Karakosoffs attentat hade
visat huru lätt folkvänligheten hos det unga Ryssland kunde
förbytas till regeringsfiendtlighet. Af detta enstaka fall drogo
tsaren och hans närmaste omgifning en allmän slutsats och
betraktade därefter alla sträfvanden för höjande af folkets massa
såsom mer eller mindre revolutionära, såsom fientliga mot det
bestående statsskicket.
I enlighet med denna uppfattning blefvo de unga
entusiasterna behandlade. Så godt som hela den yngre generationen
betraktades såsom »misstänkt» och var därför helt och hållet
hemfallen under polisens, under »tredje afdelningens» godtycke.
Det behöfdes blott en angifvelse för att ha deltagit i det arbete
för folkets upplysning och uppfostran, som pågick öfverallt, för
att den angifne skulle bli häktad och vanligast förvisad på
»obestämd tid». Regeringen gjorde med ett ord allt för att
förvandla den rörelse, som ursprungligen icke på något sätt varit
organiserad, icke ens medvetet socialistisk, till aggressivt
revolutionär. Och den lyckades.
Till en början dref regeringens politik helt naturligt den
för folkets bästa ifrande ungdomen att sammansluta sig i mer
eller mindre löst organiserade föreningar för ömsesidig hjälp af
olika art. »Själfutveckling» och »själfstudier» (se ofvan) voro
dessa föreningars egentliga och ursprungliga ändamål, men helt
naturligt togo medlemmarna alla slags ämnen till tals, bland
hvilka lika naturligt också frågan om huru man skulle kunna
skydda sin värksamhet mot regeringens ingrepp. Därifrån var
steget icke långt till öfverläggningar om lämpligaste medel
att åvägabringa ett systemskifte, en förändring af
styrelsemetoderna. Och därmed var man fullt inne på det revolutionära
området.
Under många år skred man dock icke från ord till annan
handling än spridande af socialistiskt-revolutionära läror bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
