Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första revolutionära utbrottet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Tsar Peter var nog en lika fullödig despot, som trots någon
af hans företrädare, men på samma gång ägde han tillräckligt
öppen blick för att inse att han aldrig skulle lyckas
tillfredsställa den omåttliga maktlystnad, hvaraf han besjälades,
gentemot sina grannar i väster, såvida han icke kunda förmå sitt
folk att tillegna sig dessa grannars högre kultur på alla
materiella områden. Hade han förstått att han på samma gång
äfven öppnade portarna till sitt rike för de andliga
kulturströmningar, som slutligen i alla Europas stater ledde till störtandet
af enväldet, skulle han törhända betänkt sig mera och längre,
innan han begagnade sin envåldsmakt till att nedbryta den mur,
som förut hållit hans folk afskildt från de europeiska. Men så
öppen hvarken var hans blick, eller kunde den vara.
Näst honom befordrade Katarina II utbredningen af europeiskt
åskådningssätt i Ryssland. Någon värklig afsikt att införa friare
institutioner i sitt rike hyste hon lika litet som Peter I, men
det hindrade henne icke att personligen hylla grundläggarna af
den revolutionära rörelsen i Frankrike, encyklopedisterna, att
gilla deras läror, inkalla frisinnade utländingar till sitt hof och
öppet i ord som gärning visa sitt förakt för de principer, både
religiösa och sociala, hvarpå det ryska själfhärskaredömet hvilade.
Hennes exempel blef ingalunda utan invärkan på det ryska
samhället. Inom de högre klasserna spridde sig de nya lärorna
och åsikterna rätt hastigt och där de utsådda fröna råkade falla
i en jordmån af värkliga kunskaper och allvarlig bildning, grodde
de och slogo rötter, från hvilka ända till våra dagar ständigt
nya skott skjutit upp.
Om något målmedvetet revolutionärt eller regeringsfiendtligt
tänkesätt i dessa tiders Ryssland kan man dock icke tala. De
s. k. revolutioner, som tidt och ofta förekommo, voro intet annat
eller mera än palatsrevolutioner, hofkomplotter och
sammansvärjningar riktade mot regentens person och afseende endast att
insätta en annan, lika absolutistisk suverän i den störtades ställe.
Först efter den stora franska revolutionen började man i något
större utsträckning tänka på möjligheten af en annan
styrelseform än envälde också i Ryssland, men till något försök att i
praktisk handling omsätta de idéer, som allt allmännare vunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
