Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ANNA ANDREJEVVNA:
Säg, hvad är han för en? General?
DOBTSCHINSKIJ:
Nej, general är han ej. . . men han
stryker inte på foten för hvilken general det än
månde vara! Ah, en så’n hållning. .! Och
en så’n bildning se’n!
ANNA ANDREJEVVNA:
Och ni är alldeles säker på, att det är
samma en, om hvilken man skref i brefvet?
DOBTSCHINSKIJ:
Alldeles säker! Och det var jag och
Bob-tschinskij, som först af alla upptäckte den
saken.
ANNA ANDREJEWNA:
Nå, berätta då ändtligen en gång
alltsammans!
DOBTSCHINTKIJ:
Ja, Gud vare lofvad! Allt år nu som sig
bör! Men i början var han, sanningen att
säga, mycket barsk mot Anton Antonowitsch. .
ja, han var riktigt topp tunnor rasande och
han svor alldeles rysligt öfver hotellet,
värden och alltihop. Och inte ville han heller
åka med Anton Antonowitsch, hvarken hem
till er eller till fängelset. Men sedan, då han
fick veta, hur oskyldig Anton Antonowitsch
rar, blef han som en omvänd hand, och de
äro nu de bästa vänner. För ögonblicket in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
