Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hel historia på hans rygg. Här kunde hvar och en åt
sig utvälja, hvad han helst ville se; en sprang i basarer, en
annan red omkring stadsmurarna, en tredje besåg den gamla
seraljen och den fjärde tofanen, och hvar sällskapet än måtte
sammanträffa, såsom vid besendet af Sofiakyrkan och sultanens
nya teater eller vid sultanens ridt till moskén och
färden på Bosporen, hade hvar och en så mycket att göra
med sig själf, att han icke det ringaste brydde sig om de
andra. Och om allt detta kunde berättas ganska vackert, så för
det oss icke ett steg längre i vår historia, ty kärlekshistorierna
stodo alldeles stilla här i Konstantinopel, liksom ett väggur,
på hvilket lodet gått ned; vädret passade också illa öfverens
med kärlekstankar, ty det var förfärligt kallt om nätterna,
och när människan måste vada ända till fotknölen i
gatsmutsen, passa på sina ben och lyssna till bärarnas rop, att
hon skall gå ur vägen, då hör hon under ett sådant larm
fasligt litet af hvad hjärtat talar till henne.
Så till exempel stodo under sultanens ridt till moskén
våra båda förälskade ungherrar, baronen och herr Nemlich,
långt borta från Helena och fröso i det snöblandade regnet,
som strömmade ned, herr Nemlich om halsen för den nya
halsduksremsans skull, baronen om fötterna för de lackerade
stöflarnas skull. Anton stod också ett godt stycke ifrån sin
hustru och betraktade i synnerhet de små arabiska skimlar,
som redos af lifgardet. Den lille thüringerköpmannen
värderade i största hast de gyllene tyglarna till paschans häst
och den stora diamantstjärnan, som sultanen bar på bröstet,
och utbrast den ena gången efter den andra: »O, I
människor! Ja, sultanen, han har makten!» Herr Gumpert
sade: »Rysligt!» men menade icke sultanen, utan vädret,
och Jockum Klähn yttrade ingenting utan bara förvånades.
Morbror Bors stod till fru Groterjahns harm på långt afstånd
från det öfriga sällskapet och hade, eftersom denna härlighet
ej hade någonting nytt för honom, köpt hela rockskörtet
fullt med bullar och matade nu i stället för hönsen de
vilda hundarna, alldeles som om han vore en förklädd och
from muselman, ty de förbarma sig på detta sätt öfver de
hungriga djuren. Den gamla damen hade i förväg af den
grekiske tolken skaffat sig kunskap om ordningsföljden i
sultanens tåg och kunde nu för gamle Jahn och Helena
utpeka Omar Pascha och Fuad Effendi och de andra förnäma
pascharna. Fru Groterjahn, som efter en lång tids förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
