- Project Runeberg -  Resan till Konstantinopel /
141

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nå, Jockum, kom då!» sade Jahn och tog nu fru
Jeannette under armarna, och Jockum tog henne i benen,
och så gick resan uppåt.

Däruppe lades hon på en bänk, och Helena och Paul
sågo till, att hon icke föll ned.

Tant Lina hade också kommit upp.

*


TIONDE KAPITLET.



Den gamla damen är som en liten råtta i en blåntott. — Café Bombay!
— Gravoso. — Alla de små tuppkycklingarna ha drunknat. — Gud ske
lof, mamma börjar åter på att gräla; hon tar åter tömmarna i hand.
— Paulus’ dagbok; Jockum hjälper honom därmed. — Modern gör
sig själf till en bro. — Mecklenburg måste bli republik. — De fria
republikanerna och slafvarna. — Hvarför den gamla damen ej vill
bli någon fri republikanska. — Ett ljus går upp för herr Nemlich,
och Munda ser öfver sin fars kvällsvard bort mot Zwiebelsdorf.


Jockum Klähn hade haft alldeles rätt; fartyget var på
återväg hem och slingrade mellan sjöarna, så att Jockum
sade halfhögt till Paul: »Paul, vet du, hur jag är till mods?
Det förefaller mig, som om jag sutte uppe i storkboet på
ladutaket vid lilla Barkow och såg nedåt taket än på ena
sidan, än på den andra.»

Och tant Lina sade: »Ni har ju varit här uppe hela
natten, bäste herr Jahn? Hvarför underrättade ni inte mig
därom? Och hvarför var jag så dum och lät spärra in mig
där nere?»

»Det var nog det bästa,» sade den gamle. »Här skulle
ni blifvit så våt.»

»Det ha vi också blifvit där nere. Vi ha nog fått vår
del, vi med.»

»Ja, det må Gud veta,» sade den gamle, som nu märkte,
att hans gamla reskamrat var alldeles genomvåt, »ni är ju
som en tupp, ni kan förkyla er och få er döden på halsen.
Se här!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free