Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dag liknade icke den första; hade den
föregående dagen liknat en ljuf kärlekskyss med leende kring
den täcka munnen, så var denna lik en sträng herre, som
med rynkad panna utfärdade hårda och kalla befallningar
till sina drängar och ej vill veta af några invändningar.
Hård och kall brusade Bore från norr öfver sjön, tills han
slutligen blåste rakt in mellan tänderna på skeppet.
Besättningen såg ofta under tystnad upp mot himlen, som om
den väl visste, hvad som skulle följa; kaptenen stod där
uppe på kommandobryggan mellan båda hjulhusen och hade
ej några ord till öfverlopps som svar på passagerarnas ifriga
frågor; uppassarna sprungo omkring och gjorde fast hvad
som var löst, och de resandes ansikten blefvo allt blekare
och längre, och de själfva sökte upp åt sig stilla vrår, där
de kunde taga sig för något, som man annars icke rätt
gärna kan göra i godt sällskap.
Kvällen kom, en hvar kröp i sin koj som snigeln i
sitt hus, sjöarna slogo öfver fören, däcket stod väl en fot
under vatten, och där nere låg Frans Nemlich och
stönade högt, han var också mycket sjuk, och öfver honom
låg Jockum Klähn, som lutat hufvudet tillbaka, och sade:
»Var lugn, Frans, det ger sig nog; allting har en öfvergång,
sa’ räfven, när jägaren drog skinnet öfver öronen på honom.
Emellertid, fast jag är sjövan och har farit med Fritz Swart
och Ketelhaun, så har jag ändå aldrig varit med om någonting
sådant som detta. Men hvad ligger jag här för? Jag skulle
ju se till min herre,» och när han rest sig upp till hälften,
fick fartyget en stark stöt, och han for ur kojen, som om
han blifvit skjuten ut med krut, och han föll ned på ett
bord och ifrån bordet på golfvet, och han skrek: »Frans
Nemlich, akta dig, för jag ligger här inunder dig!» och nu
trefvade han omkring och ryckte till sig sin filt ur kojen,
tog plats under bordet och sade: »Det ger jag f-n! Jag
ligger kvar här,» och en stor sjö kom spolande utför
salongstrappan och slog öfver honom och slungade ett par
lösa stolar och annat husgeråd mot bordet och sedan öfver
honom och han skrek: »Se så, nu är väl yttersta dagen
inne! Men då måste den också vara det hos husbond’,»
och han kraflade sig uppför trappan.
Det var många ombord på fartyget, som trodde, att
den yttersta dagen var kommen, och de lågo stilla och
orörliga och funno sig beskedligt i allt. Groterjahn låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
