Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvilken den ädle Rudolf stuckit ut ögonen, sammanträffar
med den lille krymplingen och Ugglan.»
»Den elaka ugglan!» mumlade den halfvuxna
tjänstflickan för sig själf, »att rycka ut tänderna på de små
flickorna!»
»Tyst!» sade Munda.
»Herr Nemlich,» inföll klockaren, »ursäkta; men jag
betraktar boken som en undervisande bok, och jag kan nu
inte få i min skalle — hör nu, det är ändå bra starkt, att
en människa sticker ut ögonen på den andra och likväl är
en ädel människa. Det du ej vill, att andra skola göra dig,
det skall du ej heller göra dem.»
»Ack, far, låt oss nu börja!» sade klockarmor. »Vi
vilja höra, huru det går.»
»Nej,» sade herr Nemlich, »det är mig alltid kärt,
när jag störes på detta sätt. — Vi böra betänka, min bäste
herr Beerbom, att denne ädle Rudolf är en furste, och att
han uppoffrar sig för hela mänskligheten, då han försänker
ett sådant ohyggligt odjur i mörk natt.»
»Ja,» sade klockaren, »det är visserligen godt och väl,
men vår storhertig är också regerande furste och låter ändå
inte sticka ut ögonen på folk. — Men vidare nu!» sade
han, ty hans hustru hade gifvit honom en knuff i sidan.
Och herr Nemlich läste:
»Skolmästaren gjorde en paus. Ugglan utstötte ett så
ohyggligt skri, att den lille krymplingen sprang förfärad upp
på stentrappan.
»Ugglans förfärande skri — —»
»Bara han ville slå ihjäl henne!» sade den halfvuxna
tjänsteflickan för sig själf.
— — »tycktes i högsta grad stegra skolmästarens vansinniga
raseri: Sjung bara — sade han sakta — sjung bara, uggla, sjung
... din dödssång. Du är lycklig — du ser icke mera våra
mördades — trenne spöken — den lille gubben vid Rue
du Roule — det dränkta fruntimret — kreaturshandlaren.
Men jag — jag ser dem — de komma hitåt — de gripa
tag i mig! — O — hvad de äro kalla!»
»Mor,» frågade den halfvuxna tjänstflickan »sjunga
ugglorna också?»
»Om du säger ett ord till, så går du genast ut ur
rummet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
