Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli nöjd med mig, »herre, jag bar dem i morse till
skomakaren, de voro så trasiga.»
»Hvarför har du då inte hämtat dem igen?»
»Jo, herre, jag ville just gå dit, då jag fick se ljus i
rummet, och då tänkte jag, att det vore bäst att genast
springa hit in, emedan ni väl kunde behöfva mig.»
»Hvartill skulle jag väl behöfva dig, ditt nöt! Hvar har
du varit hela aftonen?»
»Jo, herre, lille Paul sa’ i morse till mig, att hans
båge var sönder, och frågade mig, om jag inte ville laga
den, och så sprang jag till Johan Smidt — Johan Smidt
ifrån vår by, ni vet — han är här hos tunnbindar Drewsen,
och där fick jag den också mycket riktigt lagad. Jag trodde
inte, att ni skulle komma hem så snart, och nu måste jag
högligen förundra mig öfver, att ni redan är här.»
»Du är och förblir ett nöt!»
»Ja, herre, i sådana här betjäntärenden i staden är jag
väl ännu litet dum, men ni skall nog få se, att jag skall
lära mig alltsammans,» sade Jockum och såg därvid med de
blåa ögonen så trofast på sin husbonde, att den gamle
knappast kunde afhålla sig ifrån att le.
»Nå,» sade hans herre något mildare, »tag nu den där
leksaken ur rummet och spring till skomakaren och hämta
tofflorna.»
»Ja, herre,» genmälde Jockum gladt och ville ut ur
rummet, men vände sig åter om i dörren och såg återigen
så fiffig ut: »Herre, i dag på eftermiddagen gick Pauls
syster Helena här förbi, och jag stod i dörren, och hon
hälsade på mig och frågade, om inte vår unge herre skulle
komma hem i kväll, ty det hade jag sagt Paul.»
»Sköt det du skall sköta, och spring nu till
skomakaren.»
Och Jockum for på dörren och sprang i regnet i fullt
galopp till skomakaren och kom våt som en hund och
glad som en lärka tillbaka, medförande tofflorna. »Här äro
de, herre. Vänta, så skall jag draga af er stöflarna.»
»Det begär jag ej af dig,» sade den gamle och höll
honom tillbaka med handen, »det kan jag göra ensam. Gå
efter stöfvelknekten!»
Och Jockum gick efter denne och stod där nu och
såg så noga efter, hvad den gamle tänkte göra med sina ben,
som om hans husbonde vore en liten gosse, hvilken för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
