Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattig nation och derför måste böja oss för de stora,
ton-gifvande nationerna.
Ja, vi äro i sanning fattiga och små, då vi icke hafva
förtroende till vår egen förmåga, icke ens våga tro att vi
äro berättigade att handla sjelfständigt!
& &
%
Man har sagt, att klädedrägtsreformen egentligen
borde gälla hvardagsdrägten, men vid närmare
eftertanke finna vi snart hur orätt detta omdöme är, ty den,
som vet hvad yåra damers festkläder kosta och äfven
huru de vexla, finner, att de ingalunda äro lämpliga från
ekonomisk eller praktisk synpunkt sedda, och från estetisk
eller hygienisk taga de sig sällan bättre ut. Hvem mins
ej modet för tre år sedan! Klädningskjorteln var så snäf,
att man för att ikläda sig densamma måste krypa in i den
som en sötare i en skorsten och med all magt
sammanklämma axeldelarne för att skuldrorna skulle gå igenom.
Derpå skulle kjorteln ytterligare medelst band fastbindas
om höfterna och ännu längre ned, för att man så mycket
som möjligt skulle likna en struken visp. Man har
förebrått reformdrägten, att den blott lämpar sig för »smärta,
UljestjelJdiTca» damer och ej för de »fylliga, mognade rosorna»]
hur månne dessa sednare sågo ut i nyssnämnda mod?
De nyare franska moderna ha haft och ha ännu
mycket med det bakre partiet att skaffa, för att göra det
så luftigt och draperadt som möjligt. Till ofvannämnda
mod hörde ock ett »inveckladt» uppuffningssystem. Då man
med en klädning sydd efter detta mod skulle sätta sig i
en vagn, var det ej möjligt att göra det på vanligt sätt:
man måste, för att icke spränga de sammanhållande
banden och skrynkla det dyrbara tygets uppfästningår-, sätta
sig nästan på höften. Man är färdig att förakta sig sjelf
vid tanken på att hafva frivilligt underkastat sig denna
tortyr för modets skuld. Och huru mycket kan nu i våra
dagar användas af denna dyrbara klädning? Endast tvänne
raka bakvåder; för öfrigt återstå blott plisséer, puffar och
remsor. När vi nu skola ha vingar på höfterna och
qvarn-hjul bak, hur långt räcka då två smala sidenvåder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
