Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Frågan om
arbetstidsförkortningen.
Såväl fackföreningsinternationalen som också den
socialistiska internationalen ha uttalat sig för arbetstidens
förkortning till 40-timmars arbetsvecka samt uppmanat
sina sektioner att arbeta för lösningen av denna fråga.
En hel del fackföreningar ha också antagit uttalanden
i samma riktning. Rationaliseringen har nu drivits så
långt, att en arbetstidsförkortning av åtta timmar per
vecka icke på långt när är tillräckligt för att i någon större
utsträckning bereda sysselsättning för den teknologiska
arbetslöshetens offer, men ändock har man från L. 0:s
och förbundens sida ingenting gjort för att ens söka
förverkliga internationalernas moderata krav. Stora
avtalsrörelser ha förts sedan denna fråga blev högaktuell, men
kravet om arbetstidsförkortning har icke införlivats i de
nya avtalsförslagen. Beträffande övertidsarbete och
mång-syssleri har man varit lika ointresserad. Man har nöjt sig
med ett eller annat uttalande, vilka till ingenting förpliktat.
Även detta spörsmål har politikerna fått taga hand om.
Arbetsbyrån i Genève antog den 20 juni 1935 en
konvention om’ 40-timmars arbetsvecka samt hemställde man
till regeringarna att ratificera konventionen. Vid
Genève-konferensen . representerades den svenska regeringen av
statsrådet Möller, som röstade för konventionen.
Hemkommen till Sverge förklarade han emellertid i en intervju,
att han ingalunda saknade förståelse för de invändningar
mot regeringens i Genève intagna ståndpunkt, som
kommit till synes i pressen. Samtidigt deklarerade han, att
reformen — alltså 40-timmarsveckan — icke kan, i varje
fall icke just nu, för Sverge ha samma värde ur
arbets-löshetsbekämpande synpunkt, som för de länder där man
framför allt yrkat på den. Vidare sade han att
konventionen tills vidare icke förpliktade till något och
betraktade det som uteslutet att i Sverge införa
40-timmarsveckan för byggnads-, järn- och stålindustrierna.
Röstningen i Genève var alltså blott en demonstration, som
till ingenting förpliktade en socialdemokratisk regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
