Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnar, hettblåsor, är ott utslag, som isynnerhot angriper unga personer ocli
mest visar sig på pannan, ansigtet, halsen och nacken; mera sällan på den
öf-riga delen af kroppen. Orsakerna äro ibland ärftliga, såsom fin och saftrik hud,
men bestå ofta uti hetsande och retande mat och dryck, oordningar i
matsmält-ningon samt missbruk af spirituosa; hos flickor af störd månadsrening.
Om orsakerna till iinnar iiro kända, böra dessa i första rummet undanrödjas och ett
natnr-enligt lcfnadssätt iakttugas. För öfrigt finnas inga egentliga botemedel för dessa utslag, ty salvor
och andra smörjniugar tjena till intet. Det enda som bidrager till deras minskande är att ofta
tvätta sig med friskt vatten, uppblandadt med benzöetlnktur, eau de cologne eller bränvin, eller
ock bittermandelvatteii. Vill man endast befria ansigtet frän utslaget, så lyckas detta ofta
derige-nom, att mau ett par gånger om dagen med borste eller flanell frotterar ryggen, genom hvilken
åtgärd utslaget flyttar’sig dit, så ntt ansigtet blir rent.
Fräknar, Lej’ve>fläckar. J)e små fläckar, som man kallar fräknar, visa sig
på obotäckta delar af huden, såsom ansigtet och händerna, mest hos personer
mod fin, hvit hud och blondt eller rödt hår. Ifafva fläckarna en mycket
mörkgul eller brun förg, äro större och synes äfven på andra ställen af kroppen, så
få do namn af lofvoriläckar. För att förekomma fräknar bör man undvika
solstrålarna, särdeles om våren och strax oftor sedan man tvättat sig, och till
deras utplånande bogagnas samma tvättningsmedel, som ofvan är anfördt för finnar.
Dylika fläckar kunna någon gång stå i sammanhang med oordningar i lefvern
och, hos fruntimmer, fel i roningen, och fordra då äfven invärtes behandling.
Sprucken hud förekommer mest på läpparna samt på händerna, vid fuktig
och kall luft, isynnerhet hos dem, som förut haft ömkyla; den är alltid förenad
mod en viss plågsam spänning i huden. Den som besväras af detta onda bör
söka att med oljaktiga ämnen hålla huden mjuk; läpparna bestrykas med cerat,
munpomada; till händernas tvättning begagnas icke såpa eller tvål, utan mandelkli,
samt sjö- eller regnvatten; tvättningar mod eau de cologne eller andra
sprithal-tiga vätskor bota icke utan snarare förvärra det onda. Händerna böra, särdeles
under hösten och vintern, så mycket som möjligt skyddas för den kalla luften.
Vårtor. Emot dessa utväxter på huden äro af vidskepliga menniskor många
löjliga medel och sympatikurer föreslagna, hvilka vanligen tjena till ingenting.
Sitter en vårta på en smalare stjelk, så kan den afknytas på det sätt, att invid
huden anlägges en stark tråd, som dagligen allt hårdare åtdrages, till dess
vårtan bortfaller. Eljest borttages den med frätmedel; är hon hård på ytan, så
aftages först den öfre skorpan, hvarefter hon fuktas med litet vatten och vidröres
med lapis infernalis, tills någon sveda kännes; när den häraf bildade svarta
skorpan börjar lossna aftages den och ny frätning göres, och härmed fortsättes tills
vårtan är borta. Äfven kan användas Skedvatten, hvaraf en mindre droppe far
intorka på vårtan, som deraf sönderfaller och efter förnyade användningar
alldeles försvinner. Der många vårtor sitta, blir det nog besvärligt att bortfräta alla;
man tvättar då de öfriga ett par gånger om dagen med en upplösning af en
thesked tvål och lika mycket Salmiak i 3 matskedar vatten eller bränvin. Yid
försök att borttaga sådana vårtor, som satt sig på ögonlocken, läpparne eller
annorstädes i ansigtet, är den största försigtighet nödig, ty den minsta vårdslöshet
vid sådana företag kan lätt hafva en svår ansigtskräfta till följd.
Liktomar. Dessa på tarna eller föttema uppkomna valkar på huden
härleda sig från tryckning äf trånga eller hårda skodon, och äro ej sällan högst
plågsamma. För deras borttagande äro många slags plåster och salvor
rekommenderade samt med mer och mindre framgång använde. Äfven för dessa kan
frätmedel med fördel begagnas. Först söker man genom varma fotbad uppmjuka
•den hårda valken och derunder med en nål eller knif afskala don så djupt som
möjligt utan att det blöder, hvarefter det qvarvarande bestrykes med lapis
infernalis, Jivilket sedan förnyas liksom på vårtor, till dess liktorneri är borta. Om
detta eller något annat medel för ifrågavarande ondas borttagande användes, så
är hufvudsakligaste vilkoret för dess framgång att så väl under kuren som seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
