Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då så fordras, tjenlig rökning. Linne och andra klädespersedlar böra vara
väl tvättade och torra samt glas, skedar och andra kärl, som af den sjuke
begagnas, alltid hållas väl rena. Sinnesrörelser af alla slag äro högst skadliga,
hvar-för oroande underrättelser böra sorgfälligt förtigas. Inträffar yrsel, så bör
tillses att den sjuke ej får skada sig, men att våldsamt hålla honom eller bryta
hans lemmar, är högst otjenligt. Hvad som talas i yrsel bör aldrig tvärt
motsägas, och allraminst bör någon genom skratt eller annat opassande beteende såra
eller reta den sjuke, utan i stället bör man genom medhåll och passande
förklaringar af hvad han yttrat söka skingra de fantasier, som hos honom uppstått.
Så kallade mineralsura rökningar, till förbättrande af akämd och ohelsoaam luft, beredas
på följande sätt: 6 gram brunsten och 9 gram koksalt sammanblandas väl pulveriserade i en
mortel, hvarefter en del deraf ntslås på ett tefat, en tallrik eller liten skål a’f äkta porslin eller
glas; kärlet uppvärmes öfver ett ljus och derunder drypes i massan svafvelsyra, utspädd med två
delar vatten, då en stark rök utvecklar sig. Andra helsosamma rökningar äro: att bränna enbär,
bernsten, mastis, perubalsam, myrrha, lavendel eller andra kryddor; uti ett kärl med trätjära
nedlägges upphettade stenar eller jernstycken; man går genom rummet med en rökande
kaffebrän-nare, ett par gånger om dagen; i rummet ställes ett stort fat med vatten, nti hvilket blandas
1—2 teskedar klorkalk, och ombytes ett par gånger om dagen; stark ättika hälles på ett glödhett
jernlod; i rummet upphängas dukar doppade i ättika, eller inställas der tiere ämbar med friskt
vatten. Starka rökningar, såsom den bär omnämnda med klor, angripa andedrägtsorganernas
slemhinna och kunna hos bröstsjnka förorsaka svår och pinsam hosta och böra derför endast
anställas i obebodda rum, likrum, förstugor m. m.; uti sjukrum bör all rökning ske med nödig
för-sigtighet och ingen sådan der användas, som är motbjudande eller på något sätt besvärande för
den sjuke.
Den vanligaste bemärkelsen med ordet sjukdom är en inuti kroppen
uppkommen oordning, dels åtföljd af mer eller mindre plågsamma känslor, dels utan
sådana, men alltid medförande oförmåga att verkställa sina vanliga göromål. Här
vilja vi, jemte de oftast förekommande sådana, äfven kasta en blick på genom
våda och olyckshändelser uppkomna yttre skador och deras behandling.
Skendöd. Att se ut som en död är ett, att verkligen vara död är ett
annat. Denna sanning kan aldrig nog ofta upprepas för att bli tillräckligt
inpreg-lad hos den okunniga, tanklösa, vidskepliga och spökrädda allmänheten. Så snart
en person ej mera synes röra sig och ingen andedragt är märkbar, behandlas
han genast som en verkligen död, och på detta sätt har säkert mången blifvit
rent af mördad, helst lifvet i en sådan kan vara qvar i sin fulla kraft,
oak-tadt han är beröfvad sina yttre lemmars bruk. Exempel finnas på skendöda, som
haft full sans och alla sinnen oförminskade, utan att kunna visa minsta tecken
till lif, och man måste ovilkorligen fasa då man tänker sig en persons belägenhet,
som med fullt medvetande hör och känner sig bli lefvande begrafven. Häraf
lär hvarje med sundt förstånd begåfvad menniska kunna inse nödvändigheten af,
att icke begrafva något lik förr, än säkra dödstecken derpå visa sig. De vanliga
tecknen, såsom likfärg, stelhet m. m., äro icke alltid tillförlitliga; det enda säkra
är kroppens förvandling och början till förruttnelse, åtföljd af liklukt.
Skendöd kan uppkomma af flere orsaker, och sådan bör alltid misstänkas då
någon hastigt förlorar lifvet, isynnerhet om den döde är en mycket svag person,
eller ett fruntimmer, som varit utsatt for moderplågor och nervattacker, helst
under hafvandeskap eller vid förlossning; långvariga mattande sjukdomar, starka
blödningar eller andra uttömningar, äfvensom mycket häftiga sinnesrörelser, hafva
stundom samma följder. Många yttre orsaker kunna äfven åstadkomma dylika
verkningar, såsom os eller andra giftiga ångor i källare, brunnar, murade
hvalf-gångar m. m., samt qväfning af något som fastnat i halsen; hit höra äfven barns
ihjälliggning, strypning, hängning, drunkning, forfrysning och åskslag, jemte starka
stötar vid fall eller andra’ olyckshändelser, samt förgiftningar.
Persöner, som vid något af nämnde tillfälle efter utseende förlorat lifvet,
kunna någon gång återväckas, hvartill fordras ändamålsenliga åtgärder, själsnär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
