Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa8 på sin egen stubb; han lyckas efter nästan all slags gröda, dock minst efter
potates. Bågen fördrager den starkaste köld, sd länge han ej skjutit ax.
Mau räknar flera arter af råg, med olika växtlighet och i följd deraf fordran på olika
skötsel och jordmån. Bland dessa arter är Vårråg, som sås på våren och nyttjas mycket på
■vissa orter; såsom mindre säker och mycket beroende af väderleken bör vårråg endast anses
såsom en nödhjelp, oaktndt den stnndom kan ge rätt vackra skördar.
Korn är sannolikt det hos oss äldsta af alla sädesslag; en tunna väger
omkring 13 lispund och 100 delar innnehålla 65—70 delar näringsämne. Kom är
mera kinkigt på jordmån än råg; det fordrar en myllrik, ren, lucker och fet jord,
lielst icke nygödslad, och lyckas särdeles väl efter potates och andra rotfrukter.
Bland flera slag af korn äro två hos oss mest vanliga, hvilka hafva namn efter formen på
-deras ax, der kornen sitta olika; det ena kallas tvåradigt, det andra sexradigt. Det tvåradiga
■har större och mjölrikare kärna samt är vigtigare, än det sexradiga. En annan art af korn
kallas Himmeltkom, hvilket har inga skal, utan är bart såsom hvete.
Hafre är ett nyttigt och gifvando sädesslag, som väl på några orter
begagnas till bröd, men förnämligast användes såsom hästfoder. En tunna väger
omkring 10 Lispund och 100 delar innehålla 58 delar födoämnen. Hafre är det
på jordmån minst kinkiga af alla säden och växer på livad åker som helst, blott
den ej är alltför torr. Emedan hafre mognar sent bör don sås så tidigt som
möjligt, för att undvika att bli skadad af stundom inträffande höstfroster.
Äfven af hafre finnas flera sorter med hvar sina benämningar, såsom svarthafre, kvithafre
m. fl. Skilnaden dem emellan är föga annan, än dun som ligger i utseendet. Man anser
hvit-hafren växa bäst på slättbygd och svarthafren i bergstrakter.
Baljvåxter hafva sitt namn deraf, att frukten eller fröet växer inneslutet i
ett slags hylsor eller pungar, hvilka allmännast kallas baljor. Detta slags säd,
vanligen kallad trindsäd, är den mjölrikaste af alla, och 100 delar innehålla 75
till 80 delar födoämnen. Deras halm är ett bättre foder än af annan säd;
under växten hindra de, om de äro frodiga, ogräs att växa och deras temligen
stora rötter qvarlemna vid förruttnelsen en betydlig del näringsämnen åt jorden.
De hos oss mest brukliga slagen af trindsäd äro Arter, Yicker och Bönor.
Ärter äro af flera sorter, hvilka i hufvudsaken äro hvarandra lika, ehuru
både utseende och användningssätt äro olika. Till färgen finnas grå, gröna och
gula, hvaraf de sistnämnda äro de allmännast begagnade. Den olikhet, som
förefinnes vid deras beredning till mat, anses hufvudsakligast bero af den jordmån,
hvari de växt. Ärter äro icke kinkiga på jordmån, fordra ej mycket stark men
misslyckas dock ofta i en mager; bäst trifvas de i lermylla eller sandblandad
lerjord. Kalkhaltig jord befordrar deras både mängd och godhet.
Vicker är af två slag, hvit och svart; den hvita kan, blandad med råg och
korn, användas till bröd, hvaremot den svarta är mera besk och kärf samt
endast tjenlig till kreatursfoder, hvilket äfven är vickerns förnämsta syfte. Detta
säde fordrar samma slags jordmån och skötsel som ärter. Blandad med hafre
lemnar vicker en säkrare skörd, än då den sås ensam.
Bönor. De slag liäraf, som användas till menniskoföda, tillhöra mest
trädgårdsskötseln, och endast ett par deraf, bruldiga till kreatursfoder och afsalu,
kunna anses tillkomma det egentliga åkerbruket; dessa äro Svinbönor och
Hästhönor. De förra äro stora, platta och brungula och användas, synnerligast
half-mogna, till menniskoföda; de senare äro af samma färg, men mindre och mera
runda, samt användas uteslutande til) boskapsfoder, förnämligast till foder åt
hästar, och liäraf deras namn. Båda sorterna trifvas bäst i väl gödslad lerjord.
Skurna strax efter blomningen, utgör både frukt och stänglar ett ypperligt foder;
mogna, är halmen träaktig och i skoglösa trakter nyttig såsom bränsle. En
tunna hästbönor anses lika med två tunnor hafre.
Bohvete är väl icke egentligen hvarken stråsäd eller baljväxt, men bör dock
upptagas i ordningen bland sädesväxter, emedan det värderas för sin nytta så
väl till födoämne såsom gryn, som till foderväxt. Bohvete håller till godo den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
