Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iga; med Tors tillhjelp blcf Loke gripen; men dä hufvudet skulle afhuggas, sade lian, att hatt
äl hållit vad om hufvudet, men icke om haken, som alltft ej iick röras. Brok sainmansyddc då
stallet Lokes bägge läppur.
Skade, förut omtalad såsom jätten Tjassos dotter och Kjärds maka, var de
ilda fjellskogarnas beskyddarinna och jagtens gudinna.
Eir eller Eira, helsans och i synnerhet läkarekonstens gudinna.
Gejion, flickors gudinna, var evig mö; henne tillhörde alla, som dogo ogilla.
Var, Vor eller Vö, edernas gudinna, hördo de forpligtelser, hvilka bägge
:öncn ingingo med hvarandra, och straffade dem, som bröto tro och lofven. Hou
ar vis och frågade om allt, så att för henne kunde intet döljas.
Sjofn, en Asynja, som egde förmåga att uppväcka kärlek i monskliga hjortan.
Lofn, äktenskapets eller egentligen brudnattens gudinna, hadc af Oden och
frigga fått i uppdrag att förena älskande med hvarandra, i trots af alla hinder
ch vanskligbeter, som kunde uppstå mot en sådan förening.
Snattra, klokhetens och de blygsamma bobagens gudinna.
Saga, historiens gudinna, bodde på ett ställe, som hette Söqvabäok, der hon
■fta besöktes af Oden, som i hennes sällskap drack mjöd ur gyllene bägare.
Hnoss och hennes syster Gersemi, döttrar af Freja och bennos mako Oder,
’oro så sköna, att allt hvud som var särdeles behagligt jemfördes mod dem.
Gna, Friggas budbärarinna, som utsändes i hennes ärenden; hon rider
härdd på en häst, kallad Jlofvarpnei-, som går lika väl i luften som på hafvet.
Tulla eller Fylla, en Asynja, om hvilken säges, att hon är mö, går med
ut-laget hår och har ett guldband om hufvudet. Hon bär en ask, hvari Friggas
mycken förvaras, aktar hennes fotklädnad och är delaktig i hennes hemliga råd.
Hlijn eller Hlim, en af Friggas tjonarinnor, hvars syssla var att vakta på
tem, som gudinnan villo rädda från olyckor.
Syn var portvaktorska i Wingolf, alla gudinnors hemvist, och höll dörren
tängd för dem, som icke skulle der ingå. Derjemte var hon vid tingen
upp-aärksam på, att ingen genom osanning måtte förvända sin sak. _
Fjlgior var benämningen på ett slags andeväsenden, som troddes alltid vara
nenniskoma följaktiga och inverka på deras så väl handlingar som händelser
■ch öden, hvarfor de understundom förvexlas med Xornorna. Fylgiorna voro
egentligen af qvinligt kön, men kunde antaga livarjehanda gestalter, och hvarje
•ylgias egenskaper rättade sig efter den persons värde eller ovärde, hvars genius
ion var. Egentligen synas dessa väsenden vara symboliscriugar af
mennisko-jälen eller, rättare sagdt, de medfödda naturanlagen, ty en mans 1’vlgia ansågs
cunna ärfvas af hans efterkommande och anförvandter, så att vissa slagter hade
ina bestämda familjefylgior. En afdelning af samma väsenden kallades
Wättar, skyddsandar för liflösa ting, såsom jord, stenar och metaller, träd
ich andra växter, eld och vatten med mera dylikt. Hit torde äfven kunna
räk-tas Tomtgubbar, som uppehålla tig i hus, Skogsrå i vildmarker, Sjörå i
vatten-amlingar o. s. v., ehuru Eddaläran ej omnämner dessa. Många af allmogen tro
innu i dag fullt och fast på dylika väsendens tillvaro.
Alfer eller Elfvor voro ett annat slags andeväsenden, som utgjorde en
mci-anlänk mellan asarne och de mot dem ficndtliga jättarne. Alferna indelas i två
irter, nemligen Ljus-alfer, som äro mer skinande än solen och bo i Alfliem, samt
Svart-alfer, som äro svartare än beck och bo under jorden samt icke likna de
Örra hvarken till skapnad eller förrättningar. Denna indelning synes påminna
>m kristna lärans englar och häntyder sålunda på en senare tids snillefoster.
Dvärgar voro äfven ett slags länk mellan as ar och jättar, hvilka ofta
fördandas med svartalferna. Dvärgarne voro skickliga smeder, som bodde i berg
ich stenar, der de hade sina verkstäder och förfärdigade allehanda konstiga
ar-»eten, såsom förträffliga vapen, dyrbara prydnader med mera.
Sagorna förtälja, att både Alfer och Dvärgar först växt som mnskar i Ymers kött, der de
att lif, men sedan af gudarna blifvit tilldelade menniskoförstånd och fått anvisning på bonings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
