Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelbrekt, hvars lysande bedrifter till fäderneslandets räddning i alla tider skola glänsa
som en klar stjerna i vära häfder, fick en belöning, som lika mycket utmärker sig för sin
nedrighet. Dä han vid sin andra segerbana genom riket belägrade det at danskar innehafda
Axevalla slott i Veste: götland, sjuknade han och knnde med möda föras hem till sitt slott i
Örebro; innan han hunnit tillfriskna, blef han kallad till några vigtiga öfverlägguingar i
Stockholm, och den 27 april 1436 steg han, jemte hustru och några få tjenare, i en båt för att
färdas öfver Hjelmaren; då de koinmo till den lilla holme, som efter honom ännu kallas
Eugel-brektsbolmen, löt han der föra sig i land, emedan qvällen tillstnndade, och en eld upptändes
till skydd mot den skarpa nattkylan. På stranden ett stycke från holmen låg det ståtliga
herresätet Göksholm, hvars egare, Bengt Stensson Natt och Dag, haft någon tvist med Engelbrekt,
hvilken dock redan var törlikt. Snart syntes en båt närma sig, i hvilken satt Göksholmsherrens
son, 4eu tinga Mans Bengtsson Xntt och Dag, med några af sina män. Den sjuke Eugelbrekf,
som trodde besöket gälla en inbjudning till Göksholm, gick sjelf stödd på en krycka de
ankommande till mötes. Hastigt sprang då Måns Bengtsson ur båten och högg ihjäl den vänligt
mötande Engelbrekt med en ,vxa; hans hustru och tjenare fördes fängslade till Göksholm och
syntes aldrig mera. Detta vilddjuriska nidingsdåd blef aldrig strnffadt af hvarken andlig eller
verldslig makt; att riksföreståndaren Karl Knutsson, om han än icke hade någon del i detta
skamlösa mord, likväl ej ogenm såg det utfördt, bevisas deraf, att få dagar derefter utkom ett
öppet bref, deruti sträugt förbjöds att på minsta vis förebrå eller lasta Måns Bengtsson för
hvad han gjort, samt att deune sedan efter hand blef riddare, riksråd och lagman i Nerike. —
Befriad frän denna farliga medtiiflyre var nu Karl Kuutsson rikets myndigaste man, och vaun
snart ett större parti genom siu intagande vänlighet, sin öppna frikostighet och sin starka stämma
med en fly tande vältalighet. Bland Engelbrekts forna anhängare voro en Erik Puke och en
Broder Svensson, hvilka sökte uppreta den af dem kända allmogen till uppror, men blefvo båda
halshuggna. Emellertid futinos iinnu stora partier tillgifue dauskarna och unioueu, bland hvilka
voro de högre presterua; dessa förmådde riksföreståndaren ej nedtysta, utan på deras anstiftan
blef den i Danmnrk efter Erik tillsatte kouung Kristoffer af Baieru på en herredag i Arboga
om hösten 1440 korad och vald till svensk konung. Karl Knntsson blef offentligeu betackad
för den goda vård, han sä länge haft om landet, erhöll Finland i förläning och Öland med
Borgholms slott i pant för de stora peuningesummor, han af egna medel tid efter annan för
rikets välfärd förskjutit.
30. Kristoffer’, Erik XIII:s systerson, tillträdde regeringen på hösten 1441.
Han var af ett muntert ocli skämtsamt, ehuru stundom något lättsinnigt lynne,
och undvek gerna allt, som kunde åstadkomma krångel, så att riket under honom
hade temligen både yttre och inre lugn. En redan i Magnus Erikssons tid
utarbetad allmän lag blef 1442 stadfästad och fortfor sedan under namn af “konung
Kristoffers landslag“ att i nära. tre århundraden ligga till grund för svenska
lagskipningen. Presterna, som han till väsentlig del hade att tacka för svenska
kronan, blefvo af honom särdeles gynnade, och bland annat erhöll erkebiskopen
i Upsala tillåtelse att uppbygga det befastade slottet Almarestäk. En under
hans regering inträffad svår missväxt, som tvang allmogen att blanda bark i sitt
bröd, föranledde folket att kalla honom Barkelconuny. Han har mycket klandrats
för girighet, men man har sedan funnit, att meningen med hvad han samlade
var att få medel till kufvande af de tyska hansestädernas tilltagande makt ocli
förskaffa sina riken egen handel. Eör detta ändamål hade han rustat sig och
uppbådat svenska adeln att möta honom i Jönköping, men på resan dit insjuknade
Kristoffer i Helsingborg och afled efter en kort sjukdom trettondedagen 1448.
Vid underrättel.-en om konung Kristoffers död uppdrogo de i Jönköping församlade herrarna
riksstyrelsen åt bröderna Bengt Jönsson och Nils Jönsson Oxenstjerna, hvilka haft konungens
synnerliga förtroende och voro hufvudtiender till Karl Knutsson; men denne hade äfven mäktiga
partier, till hvilka slöt sig den genom Engelbrekt till medvetande af sin kraft och sjelfståndighet
väckta allmogen, hvaraf följden blef, att då Karl Knntsson sammankallade, icke som vanligt en
herredag utan en ordentlig riksdag, med fullmäktige äfven från menige allmogen ocli städernas
borgerskap, erhöll han vid anstäldt konungaval de flesta rösterna.
31. Karl Knutsson, som sålunda 1448 blef Sveriges konung, fick påföljande
år äfven Norges krona. Den raskhet och kraft, med hvilken han förut som
riksföreståndare lyckades till landets fromma kufva alla upprorsförsök, återfinner
man icke hos honom såsom konung; tvärtom visade han nu en eftergifvenhet,
som beredde hans eget fall, emedan herrarna begagnade sig häraf, för att
befrämja sina egna fördelar, på både konungamaktens och allmänhetens bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
