Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefnad på Visingsö 1290, således langt fore sin äldre, afsatte broder Valdemar.
Till efterträdare hade han utsett sonen Birger samt gifvit de båda yngre sönerna
hertigdömen, Södermanland åt Erik och Einland åt Valdemar; till deras
förmyndare under minderårigheten bestämde han riksmarsken Torgils Knutsson.
Afven i denne store oeh kraftfulle konungs karakter funnos flere svagheter, bland hvilka
såsom särdeles framstående omtalas hans böjelse för ståt och prakt, hans frikostighet mot de
andliga och hans förkärlek för utländska gunstlingar. Rika och lysande utländska drägter,
prunkande af sammet och siden, guld och perlor, buros så väl af konungen sjelf som hans hoffolk,
hvaraf bruket sedan spred sig vidare bland folket och utträngde den hittills vanliga enkelheten.
Den här i riket förut okända riddnrevärdigheten blef hit införd. Presterna fingo ej allenast
bekräftade alla de förmåner, som de i religionens namn vetat tillskansa sig, utan dessa ytterligare
förökade; de blefvo frikallade från alla utskylder till kronan, hvilket stadgande fick namn af
andligt frälse, samt erhöllo rättighet att uppbära alla böter för brott, begångna inom deras eller
klostrens områden. Dessa medgifvanden hur han att tacka för det öfverdrifna beröm, som
efter-verlden slösat på hans minne, helst presterna på den tiden voro nästan de enda, som skriftligen
omtalade hvad som försiggick i verlden. — Kungens förtroende till utländingar förorsakade i
början af hans regering vissa oroligheter: en sädan favorit var en dansk ädling, Peder Porse,
hvilken var nog djerf att en trång förklara konungen, som gästade hos honom, för sin fånge till
dess han utbekom en egande fordran, och det oaktadt fortfor att stå i hans synnerliga nåd och
förtroende. En annan var riddaren Ingemar från Halland, hvars stolta öfvermod förtröt de
förnäma svenskarna, särdeles de mäktiga Folkungarna, hvilka häröfver framförde klagomål för
konungen; men då dessa blefvo utan påföljd, beslöto de att sjelfva förfäkta sin rätt. Då Ingemar
en gång jemte drottning Helvig och hennes fader vistades på slottet Gälaqvist nära Skara, blef
han der öfverfallen och dödad, hvarpå följde ett ordentligt uppror. Konung Magnus lyckade»
genom förstäld vänlighet och fagra ord stilla upproret, samt bjöd hufvudmiinnen till gästabud
på Gälaqvist: men då dessn, som nu trodde allt vara glömdt, infunno sig, lät han gripa och
halshugga flera af dem, och de öfriga måste köpa sitt lif med nästan hela sin egendom. Från
denna stund var det för alltid slut med de icke regerande Folkungarnas gamla makt, och sjelfva
deras namn försvinner ur våra häfder.
Sällan, om någonsin, har en konung varit så allmänt älskad af alla sina undersåter, som
.Magnus Ladulås. Allmogen dyrkade i honom en beskyddare af sin egendom och sina
rättigheter; den nybildade adeln hade honom att tacka för sin makt och det anseende den åtnjöt;
genom sin frikostighet mot de andliga hade han af dem förvärfvat sig namn af Kyrkans lydigaste
Son och Salighetens Tjenare. — Den fromma drottning Helvig öfverlefde länge sin gemål och
hade den sorgen, att ej hinna till grafven undan sina söners eländen och brott.
Jarlsembetet. inrättadt af Erik Segersäll, bestod uti utnämnande af en person, som näst
konungen hade högsta makten öfver alla rikets invånare och högsta talan i alla så väl fredliga
som krigiska regeringsåtgärder. Detta embete upphörde med Birger Jarls död; Magnus Ladulå»
stiftade i stället två embeten, Drots öfver civila och Marsk öfver militära väsendet.
23. Birger var född 1280 och således endast 10 år gammal vid faderns död.
Torgils Knutsson förestod emellertid styrelsen med så stort beröm, att hela riket
stod i det herrligaste flor och öfverflöd var på allt. Ar 1293 gjorde han ett
korståg till Finland, der de vilda Karelarne öfvervunnos och tvungos att antaga
kristendomen, hvarjemte landet lades under svenska kronan. I)e andligas många
och för riket skadliga privilegier blefvo af honom inskränkta, hvarigenom han
ådrog sig deras hat. Ar 1303 mottog Birger sjelf regeringen, då Torgils
Knuts-son begärde bli skild från sin befattning, men lofvade dock, på Birgers enträgna
anhållan, att fortfarande bistå honom med sina råd. Birger råkade derefter i
oenighet med sina bröder, af hvilka hertig Erik ville följa sin faders exempel
och rycka spiran från sin broder; ett uppror utbröt 1305, men förlikning ingicks,
hvarefter Erik, som insåg hvilket stöd Torgils Knutsson ännu var för
konungamakten, anklagade denne att vara orsak till brödratvisten. Den svage Birger,
dertill uppretad af de hämdgiriga presterna, var nog usel att lyssna till dessa
påståenden och begick en af de mest skamlösa handlingar svenska historien vet
omtala, i det han kort före jul 1305—lät fängsla den åldrige marsken på hans
gård Lena i Yestergötland, föra honom till Stockholm och i påföljande februari
1306 halshugga honom. Snart fick Birger erfara följderna af denna svarta
otacksamhet mot sin redlige fosterfader. Kågra månader derefter erhöll han på sin
gård Håtuna i TJpland besök af sina bröder; dessa blefvo väl emottagna och
anvisade ett godt herberge: men på aftonen beväpnäde de sig jemte dem åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
