Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka är nödig, hafva tandhjulen företräde, hvarför också ensamt sådana
begagnas i alla urverk, äfvensom i s. k. domkrafter, maskiner, livarmed svåra
tyngder lyftas.
Hjuls rörelser rätta sig alltid efter deras periferi; två lika stora gå alltid lika fort, men är
storleken olika, så går det mindre fortare och det större långsammare. Om ett hjul har t. ex 48
kaggar och det motsvarande endast 8, så går det lilla sex slag omkring, under det det stora går
ett; exempel på tandade hjul synas i ur, qvarnverk med flere dylika inrättningar, och på icke
tandade i en spinnrock. Efter nämnda grunder är det lätt att beräkna den hastighet ett hjul
erhåller, då det drages af ett annat, hvars gång är gifven.
Då fråga är att mekaniskt vinna hastighet, bör alltså det första hjulet, på hvilket kraften
omedelbart verkar, vara störst och det motsvarande mindre; men är fråga om att vinna kraft, då
är förhållandet omvändt, första hjulet är minst och del motsvarande större; hastighet eller kraft
erhållas i dessa fall alltid i mån af de ntvexlande hjulens proportionella storlek.
Vid all mekanisk rörelse, vare sig med enkla eller sammansatta maskiner,
har man såsom regel att hvad som vinnes i kraft förloras i hastighet, och tvärtom,
alltsom större hastighet önskas, erfordras mera kraft.
Bland de krafter, som hittills begagnats för att sätta maskiner i rörelser, äro
de flere sätten för användande af muskelkraft (styrkan hos menuiskor och djur)
samt gravitationens verkningar genom luft, vatten m. m. så allmänt kända, att
deras beskrifning här torde vara onödig; deromot torde grunden för den uti vatten
och luft genom värme utvecklade expansionskraftens tillgodogörande vara mindre
allmänt bekant, hvarför vi vilja bifoga några upplysningar öfver ångmaskinen och
kalortk-maskinen.
Menskliga muskelkraften har naturligtvis varit begasnad till förefallande behof så länge
men-niskor funnits, och början till användande af djurens krafter förlorar sig i förhistoriens dunkel.
De första vatten(|varnar anlades kort efter Kristi födelse vid Tiberfloden uti Italien; deras förste
uppfinnare är okänd, hvilket äfven är förhållandet med de första väderqvnrnar; allt hvad man om
deras ålder vet är, att sådana faunos i Frankrike och England på 1000-talet.
Ångmaskinen. ’Denna är en af nyare tiders vigtigaste uppfinningar, som ■
beredt otaliga fördelar uti industriens alla grenar, och utgör ett af de många
bevis vi ega på snillets förmåga att göra naturkrafterna till sina tjenare. Före
ångkraftens upptäckt måste all sjöfart bero af vinden eller menniskors armar;
qvarnverk och dylika inrättningar kunde ej byggas på andra ställen, än der rik
tillgång fanns på rinnande vatten, sd framt de ej skulle göras beroende af den
ostadiga och opålitliga vinden eller drifvas mod den besvärliga och högst
kostsamma djuriska kraften. Ångan har närmat länder och folk till hvarandra och
i många fali gjort både vattnets, luftens och djurens krafter öfverflödiga.
Ångmaskinens verksamhet grundar sig på den här förut (sid. 195)
omtalade egenskapen hos värmet att utvidga alla kroppar, eller expansionskraften.
Då vatten öfvergår till ånga, upptar den vid atmosferens vanliga tryck 1700
gånger större rum än vatten. För att bilda ånga användes en panna, vanligen
af jern, så inmurad, att elden kan verka på så många sidor som möjligt; den af
vatten i pannan bildade ångan går genom ett rör till den s. k. cylindern,
ettfast-stående kärl af jern, som till formen närmast kan liknas vid en smörtjärna med lock;
denna har vid ena sidan ofvan och nedan hål, hvilka med ett öfver dem liggande
rörligt metallstycke kalladt sliden kunna ömsom öppnas och tillslutas. Inuti
cylindern är pistonen eller kolfven, ett slags lös botten, som lufttätt slutar åt alla
sidor; midt i denna sitter med ena ändan fast en jernstång, pistonstången, som
lufttätt går ut genom cylinderns öfra botten. När ångan nu ingår vid cylinderns nedra
ända, drifves pistonen uppåt; då han kommer högt, skjutes sliden så, att nedre
öppningen täppes och den öfro öppnas, så att ångan inkommer öfver pistonen
och trycker honom nedåt, på samma gång ott annat rör öppnas, hvarigenom den
nedanför befintliga ångan utgår. När han kommer längst ned, sker en motsatt
rörelse af sliden, så att ånga åter inkommer nederst och skjuter pistonen uppåt,
under det den ofvanför befintliga ångan i sin ordning utgår genom röret. På
detta sätt drifves pistonen med sin stång regelbundet upp och ned. Pistonstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
