Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dur och Moll äro benämningar för rådande tonarter, beroende på stället för
de korta intervallerna. Dur, af latinska ordet durus, bård, kallas de starka, gläd-
tiga eller skämtsamma tonerna, ocb Moll, af mollis, mjuk, då tonerna äro veka;
smäktande och melankoliska.
Skilnaden emellan dur och moll är, att de korta intervallerna äro uti dur mellan tredje och
fjerde samt sjunde och åttonde tonerna, men uti moll mellan andra och tredje samt femte och
sjette. Detta gäller, enligt nu allmännaste bruk, blott den nedgående mollskalan, ty i uppgående
mollskala äro sexten och septiman genom kors eller be gjorda lika med samma steg i durskalan
af samma namn (sexten hel och septiman half). Härigenom uppkomma de så kallade väsentliga
företeckningarue, som sta bredvid klaven i början af stycket, vanligen äfven i början af hvarje
rad, och gälla för alla toner med det namn de antyda. Tillfälliga företeckningar kallas de, som
stå vid någon annan ton, hvilken behöfver höjas eller sänkas, och gälla endast för den takt, i
hvilken de stå. Följande visar de vanligast förekommande väsentliga höjnings- och
sänknings-tecknen i Dur och Moll; de små bågarne antyda i hvarje skala platserna för de korta stegen:
V JM
m
yl Moll.
pm
=t=
Ett
ÉÉÉ
»T
mfe
-M
H Moll.
1 Hur. rfø. G Moll. n ^
i
jEss lur.
Ass lur.
g%jEE£Éɱ
#|
Flere väsentliga företeckningar ifrågakomma högst sällan; men om så sker, står af kors det
sjette för e och det sjunde för h, samt af be det femte för g, det sjette för c och det sjunde
för f. Sex kors heter Fiss Dur och liss Moll, sju kors Ciss lur och Aiss Moll, fem be Dess Dur
och B Moll, sex be Gess Dur och Ess Moll, samt sju be Cess Dur och Ass Moll.
Takter ocb Repriser äro Lamn på mindre ocb större afdelningar uti ett
musikstycke. Takterna utmärkas genom ett fint streck tvärs öfver notplanet, ocb
repriserna med två grofva streck, på samma sätt stälda.
Takter kunna vara af flere slag; ett styckes taktgång, likasom dess tonart står vanligen utsatt
vid styckets början. Alla takter måste vara fullkomligt lika till tidsvärde, det vill säga, att de
inom hvarje takt stående noter och pauser, till deras valör sammanräknade, böra öfverallt visa
samma summa. De vauligast förekommande taktslag äro nedanstående:
Jcmna takter.
tr
* •
fe
Qjemna Takter.
HjbiÅi
’2/,
Måuga andra takter finnas, t. ex. 6/4, °/4, ö/8, 1 2/8, 3/,6,
m. fl., men dessa och åtskilliga andra sådana förekomma högst sällan.
Repriserna bestå af flere takter och bilda liksom en vändning i ett musikstyckes gång.
Om framför repristecken stå två punkter, betyda dessa att reprisen skall tagas om igen, antingen
från början, eller från det ställe, der samma tecken synes efter något förestående repristecken.
Stundom börjar en repris, eller mindre stycke, icke med jemn takt. utan någon mindre taktdel
står, afskild med ett streck, framför första takten. En sådan del kallas Upptakt, och lika mycket,
som denua valör innehåller, bör fattas i reprisens eller styckets sista takt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
