Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Ett slutord om den hemliga röstningen — ett grundskott mot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 219
detta inträffar? Jo, oliktänkande få ej säga sin mening. De tystas
ned. De förföljas. Alldeles som när en diktator slår ihjäl
tryckfriheten och yttrandefriheten i ett land.
Det blir tyst och kvavt. I denna hemska atmosfär kan sedan
vad som hälst försiggå. Så gör man nu på ett håll i landet, så
gör man på flera håll, så gör man över hela landet kanske. Kan
samhället underkasta sig detta?
Man vet, vad som kräves vid en röstning och ett val, för att
det skall kunna bli ett gott val, och över huvud taget för att det
skall kunna bli ett val. Man måste då givetvis kunna förbinda
sig med sina vänner överallt. Man måste få tala med varann,
upplysa varann och upplysa dem man vill vinna. Men det får
man icke här.
Det är några stycken, som terrorisera verkstäderna och hindra
upplysningen och valorganisationen. Då blir det ju terroristerna,
som behärska alltsammans. Ty inte kan det bli något val, ett
sammanförande av tiotusenden och åter tiotusenden, om bara en
här och en där går och spekulerar för sig själv i hemlighet, utan
att våga tala till någon annan. Öppnar han munnen, så har han
terroristerna över sig. Kan ett samhälle tåla något sådant?
Nej, givetvis icke, ty det vore samhällets eget fördärv.
Samhället kan lika litet tåla terror vid valen, som överfall på gatorna,
eller plundring av trädgårdarna, eller vad annan förgripelse som
hälst mot person eller egendom. Det vore samhällets död. Och
alldeles särskilt skall terrorism vid valen leda till död och fördärv
för samhälle och enskilde.
Men vad skall man då göra? Ja, inte kan vägen vara, att
man låter tysta sig, att man offrar troheten mot sin organisation,
att man kryper bakom den hemliga sedeln och på detta sätt böjer
sig för terrorismen. Den blir då givetvis bara värre och fräckare.
Nej, om terrorismen bara i minsta mån försöker sticka upp
huvudet, så måste den i samhällets intresse slås ned. Och på vad
sätt skall den slås ned? Det finns naturligtvis bara ett sätt: den
öppna agitationen, den ohämmade organisationen, den öppna
röstningen. Dit komma vi således också på denna väg.
Och på denna väg lösa vi frågan. Om tendenser till terror
finnas, så tro vi att de skola försvinna som töcken för solen, om
vi träda öppet och ärligt fram, och om vi träda fram med meningar,
som vi kunna stå för. Vi skola vinna aktning i stället för att
mötas av förföljelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
